Hoppa till innehållet

Sida:Kyrka-Teologi-Prästkall-PD.djvu/22

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
22

Utan att man ser ett ljus skimra så att säga på andra sidan om henne, blir hon blott ett virrvarr av institutioner, ordningar och former. Men betraktad med ett bakomliggande ljus genomlysande sig, blir hon en enhetlig, meningsfylld skapelse. Och det bakomliggande ljus, som det här är fråga om, är tron på Gud, som historiens levande Gud, som är oavlåtligt verksam att stråla ut sin frälsningsvilja genom Ordet.

Hur har kyrkan i ett land kommit till stånd? Den, som vill, kan se det på det åskådligaste sätt i vår egen samtid ute på missionsfälten. Där kommer missionären, uppfylld av visshet om att Gud, som länkar folkens öden, nu har öppnat detta folks land för evangelium. Han behärskas av känslan av hur Guds ord ivrigt sträcker sig även efter dessa människor. Hans verk är blott att liksom släppa det loss, öppna Bibeln, så att dess eld får slå ut också här, släppa fram evangeliet genom sitt vittnesbörd, sitt väsen och sina gärningar. Ack, det är nogsamt bekant, att hans uthållighet sättes på de svåraste prov. Men vi se här saken i principiell förkortning, ge den en blott typisk framställning. Vad blir till sist resultatet? Efter tio år, tjugu år, femtio år, kanske först i den tredje missionärsgenerationen blir det dock alltid detsamma: Ordet får ingång i människornas liv, griper dem, omskapar dem — och drager dem samman omkring en osynlig medelpunkt. En församling uppstår. En kyrka reses. Varför? För att samla människorna omkring detta underbara Ord om Guds kärlek i Kristus, om ett nytt liv i tro, kärlek och hopp. En ny församling uppstår på en annan plats, ett nytt gudstjänsthus bygges. Så skrider verket fram, och de olika församlingarna känna sig höra samman som grenar på ett och samma träd; en kyrka är där, fylld av en okuvlig expansionsdrift.

Men detta är också historien om den svenska kyrkans