Hoppa till innehållet

Sida:Kyrka-Teologi-Prästkall-PD.djvu/23

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
23

uppkomst. Också hit kommo en gång missionärer från söder och väster. Vad hade de med sig? Några pergament, på vilka den odödliga berättelsen om Guds gärningar i Kristus stod präntad, några heliga kärl, att brukas vid de handlingar, genom vilka Ordet i synlig gestalt skulle te sig bland människorna. Det var allt. Och det var nog för att den underfulla historien skulle begynna, historien om Ordets makt över människorna, dess förmåga att samla dem omkring sig till en andlig gemenskap, att tvinga dem till aktivitet i sin tjänst. Behöver vetskapen om att det var människor i deras begränsning, själviskhet och ofullkomlighet, som så blevo brukade som redskap i detta verk, kan väl insikten om att kyrkans historia är genomvävd av mänskliga misstag, förvillelser och synd, hindra oss att bakom detta kyrkans framväxande se den levande Gud, som haft också vårt folks öden i sina händer, den Gud, som genom århundraden och årtusenden bygger sitt rike och som verkar intill nu?

Se, skimrar ljuset bakom korfönstret, blir dess tavla levande och meningsfylld! Se, lyser Gudstrons ljus bakom kyrkan, då sammanfogar sig allt det mångahanda i hennes liv till en rik enhet! Hon blir, som det har sagts, transparent, genomlyst av Guds frälsande kärleksvilja, ja, själv en uppenbarelseform och ett vittnesbörd om denna.

Då blir denna kyrka, som för den yttre betraktelsen är idel institution, med många brister, många fel hos sina tjänare och med många dåliga lemmar, ett det mäktigaste vittnesbörd om evangeliets makt över människorna, om hur det inifrån tvungit dem att från tid till tid bygga ut ordningar, avsedda som bryggor mellan detta evangelium och folket i dess liv och vandel.

Denna av många troende kristna så föraktade kyrka, som sluter inom sig rättfärdiga och orättfärdiga,