Och så begynte man berömma och skryta öfver sina hyresgäster. Den ene hade haft „ett ingeniörsherrskap“, och detta hade då inte alls visat sig högdraget. Frun sjelf hade inte hållit sig för god att sopa och städa kring sommarbostaden, och ingeniören, han hade hela sommaren hållit på med att rensa skogen och rödja bort stenarna från lillängen.
Fiskaren från Ytterskär, han var af den tvärsäkra meningen, att han ändock hade råkat få det allra bästa herrskapet. Det var ett handelsmansfolk från Helsingfors, sade han, och handelsmannen sjelf var verkligen en tokrolig en. Så kom han aldrig ut till holmen, utan att ha med sig åtskillig föring af våtvaror. Och då skulle fiskaren, dennes gumma, pigor och drängar vara med på kalaset, och fröjden fick inte sluta förr än alla våtvaror voro slutdruckna och hela sällskapet „litet på treqvart.“ Sådant trefligt herrskap hade Ytterskärs fiskaren haft.
Huru man sålunda „kaverade“ och huru man tömde den ena ölflaskan efter den andra, fann Erik från Alholmen för bäst att bryta upp.
Vännerne ville med allt våld qvarhålla honom ännu en stund, då de sedan allesamman, som de sade, voro färdiga att göra sällskap på hemfärden. Men Erik ville icke dröja; han menade tro på, att han hade en sjuk dotter derhemma, och derför ville han hemåt så fort som möjligt.
Han lyckades sålunda ändock komma ifrån det uppsluppna sällskapet, fastän det satt hårdt uti, som man säger. Han skyndade till köttuppköperskan, i hvars vård han hade lemnat sin kälke och sina öfriga effekter. Och så skyndade han med full fart ned längs
