 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 67 i filen Lördagsqvällens jul- och teater-kalender (Hfrs, 1891).djvu. |
Sången.
O ljufva sång, mitt hopp ej jägta,
Min ande frigör ur sitt tvång;
Kom till mig som en vän, bortflägta
Min lefnads sorger än en gång.
Fast jag är ringa, lär mig glömma
Vid toner verldens kif och strid
Och blott om ädla segrar drömma. —
O sång, mig unna sångens frid!
Du förr ju på din arm mig burit
Och vänligt torkat mången tår;
De onda makter du besvurit,
Som härjat grymt mitt hjertas vår,
Och när jag, förd till dödens sängar,
Förbannat lifvets glädje kort,
Du sakta rört de gyllne strängar
Och Sauls ande jagat bort.
Min själ dig älskar, sång! När bruset
Af verldens stormar ej mig stör,
Du kommer mild som vestansuset
Och diktens liljor för mig strör,
Din handen är, som guldpokalen
Mig räcker med den trolldryck i,
Som döfvar smärtan, söfver qvalen
Och skänker lif och harmoni.
