ligheterna i slutet af Juni 1788. Detta års fälttåg var likväl ganska obetydligt, så att man nästan kan anse att kriget på allvar vidtog först följande år. I Juni 1789 inföll fienden i Savolaks med 7 à 8,000 man, under generalerne Rautenfelt, Denisow, Berckman och Savolaksbrigadens forne, utmärkte chef, sedermera generalmajoren i rysk tjenst G. M. Sprengtporten, samt angrep den 11 i samma månad vid Kyrö by i Kristina socken en finsk postering på 430 man, som efter ett tappert motstånd helt och hållet sprängdes af öfvermakten. 10 officerare och mera än hälften af manskapet förlorades i dödskjutne, sårade och fångne. De få öfverblifne flydde till stranden af den närbelägna Saimen, der de kastade sig i några proviantbåtar och rodde till S:t Michel. Här funnos stora förråder upplagda för finska arméns behof, och för att skydda dessa, sändes redan om aftonen samma dag olyckan vid Kyrö inträffade, de få på platsen befintliga trupperna jemte tvenne små partikanoner till det 3⁄4 mil framför S:t Michel belägna passet vid Porrassalmi. Den 12 Juni om morgonen sändes flyktingarne från Kyrö efter, och på förmiddagen anlände öfverste Gripenberg med 3 kompanier af Björneborgs regemente och 1 sqvadron Nylands dragoner från Lahtis samt öfvertog befälet. Den styrka, som här nu var samlad, räknade endast omkring 580 man jägare och infanteri samt 155 dragoner, af hvilka senare 50 stridde till fots.
Sjelfva bataljplatsen är synnerligen trång och utgöres af en hög, smal sandås emellan Saima och en mindre insjö, Surnujärvi, hvilka sammanhänga genom ett litet grundt sund. Långsmed denna ås löper landsvägen från Kristina till S:t Michel i riktning från söder
