länningarnes musik eller utbytande åsigter i politik och polemik, hvarpå den senaste tiden varit synnerligen rik. Den ena gästen kommer och den andra går. Här stöta affärsmän tillsamman, för att utföra någon liten „vexelsång“ vid närmaste bord, der råka ett par resande hvarandra, de befinna sig i Helsingfors för att tillfredsställa de glada behofven, hvilka Finlands vackra hufvudstad så väl visat sig kunna tillfredsställa.
Der ser man ett äkta par nalkas. Det är en lycklig äkta man med sin icke mindre lyckliga äkta hälft, det kan man se. Vid kära fars sida traskar en pojkfyr om sex år. Helsan strålar på de värda familjemedlemmarnes kinder och de se alla så belåtna ut, att blotta anblicken af dem kunde lifva upp humöret hos hvilken surmulen tvärvigg som helst.
Då de anlända och placera sig vid ett bord å verandan, uppstår en liflig rörelse vid ett bredvidvarande bord, hvarest tvenne fruntimmer och en herre tagit plats.
„Se, se der ha vi den nygifte häradshöfdingen“, säger det ena fruntimret….. Hon, hans hustru var ju bara en sjuksköterska…. Ja, hvem kunde ha trott det, att han, den glada och stiliga häradshöfdingen, skulle gå och gifta sig med ett dylikt obildadt fruntimmer“.
„Nå, de båda måtte ha varit länge bekanta, eftersom sonen redan skall vara sex år gammal, och derför var det väl inte underligt om han tog henne“, yttrade det andra fruntimret.
„I alla fall är hans anseende tillspillogifvet. Jag undrar just, hvem som numera bryr sig om att umgås med honom. Det skulle inte jag åtminstone göra! Eller hvad säger du, kusin Gösta?“
