men hon skulle då åtminstone visa de här fina människorna, att hon inte ville göra sig bättre, än hon var, för att ställa sig in hos dem.
Charlotte hade emellertid kommit så sent, att de andra redan hade superat, och om en liten stund sade överstinnan till Jaquette, att hon skulle föra sin väninna ner i matsalen, så att hon kunde få litet kvällsvard.
Och därmed var det slut på den dagen.
Nästa dag var en söndag, och så snart frukosten var över, var det att gå i kyrkan och höra domprosten Sjöborg predika. Gudstjänsten tog sina två och en halv timmar, och då den var slut, gingo översten och överstinnan och Jaquette och Charlotte en ganska dryg stund och promenerade på Karlstads torg. De mötte en hel mängd bekanta till överstens, och några herrar kommo fram och slöto sig till dem. Men de gingo bredvid överstinnan och språkade endast med henne, och för Jaquette och Charlotte hade de varken en blick eller ett ord.
Efter promenaden följde Charlotte med de andra tillbaka till det Ekenstedtska hemmet för att äta familjemiddag i sällskap med domprostens och rådmannens och bröderna Stake och Eva Ekenstedt och hennes löjtnant.
Under middagen förde överstinnan ett fint och bildat samtal med domprosten och rådmannen. Eva och Jaquette sade inte ett ord, och Charlotte teg också, eftersom hon kunde förstå, att det
