brukspatron tittar in», sade han. »Jag vet inte om jag har rätt att förråda hans planer, innan Charlotte visar sig, men du kommer att bli nöjd, min fina bror, du kommer att bli nöjd.»
Den vänliga tonen hade ingen inverkan på Karl-Artur. Han stod stram och mörk utan ett leende.
»Om brukspatron Schagerström har något att säga mig, så behöver han inte invänta Charlottes återkomst. Vi båda har ingenting mer att göra med varandra.»
Han sträckte med detsamma ut vänstra handen, så att både prosten och Schagerström kunde se, att det inte fanns någon förlovningsring på fjärde fingret.
Den lille gubben snurrade nästan runt i sin förvåning.
»Men i all världen, min fina bror, är detta något, som ni har ställt till nu, medan jag har varit borta?»
»Å nej, farbror. Saken var klar redan i går. Brukspatron Schagerström friade till Charlotte vid tolvtiden. En timme efteråt var vår förlovning uppslagen.»
»Er förlovning?» sade prosten. »Men Charlotte har ju inte sagt ett ord.»
»Förlåt, farbror!» sade Karl-Artur, som höll på att förlora tålamodet med den gamles försök att spela okunnig. »Förlåt, farbror, men jag ser ju tydligt, att farbror har tjänstgjort som postillon d’amour.»
