välsignade barnet har glömt att sätta eld på det. Läs du! Det kommer du inte att må illa av.»
Gubben såg, att gumman hade fått ett annat utseende än förut under dessa bedrövliga dagar. Hon menade väl, att det inte kunde skada honom heller att läsa brevet.
»Ja visst», sade han, då han hade kommit till slutet, »så har det gått till. Men varför blev inte det här brevet avskickat?»
»Ja, den som det visste!» sade prostinnan. »I alla fall tog jag ner det för att visa det för Beate, men vet du, när jag kom ut på förstubron och såg hur hon satt och tillbad sonen med ögonen, så tänkte jag, att jag först ville låta dig se det.»
Prosten reste sig och blickade genom fönstret bort till överstinnan.
»Så är det», sade han och nickade. »Ser du, Gina, min hjärtevän, Charlotte kunde inte sända det här brevet till en sådan mor. Därför blev det inkastat i ugnen. Hon kunde inte försvara sig. Och vi kan inte göra något åt saken, vi heller.»
De suckade, därför att de inte sågo någon möjlighet att nu genast rentvå Charlotte i världens ögon, men inom sig kände de dock en orimlig lättnad. Då de mötte sin gäst vid middagsbordet, voro de i sitt allra bästa humör.
Underligt nog tycktes också överstinnan ha genomgått en liknande förändring. Det var inte mer något ansträngt i hennes glättighet såsom
