Hoppa till innehållet

Sida:Löwensköldska ringen 1925.djvu/362

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
222
CHARLOTTE LÖWENSKÖLD

träffade en käring, som påstod, att förvaltarn och allt bruksfolket är ute på älgjakt. Drevfolket gick ut klockan fyra i morse. Det var så brått, att stalldrängen inte hann att ge hästarna deras morgonfoder. Herrarna hör hur de stampar.»

Det hördes verkligen ett dånande buller från stallet, där de hungriga djuren förde så mycket oväsen, som det var dem möjligt.

En liten svag rodnad uppsteg på Schagerströms kinder.

»Jag skall be skjutsbonden vara så god och ge dem mat», sade han och lämnade mannen en drickspenning.

Han såg sig omkring på gården med nyvaknat intresse.

»Det ryker inte ur hyttan», sade han.

»Hyttan är nerblåst för första gången på tretti år», sade herr Nyman. »Det fanns ingen malm. Vad skulle man göra? Börjesson går på jakt, han, som du ser, med allt sitt folk. Jag undrar inte på honom.»

Schagerström blev ännu en smula rödare. »Står smedjan också?» frågade han.

»Det är jag viss om. Smederna är ute som drevfolk. Men vad angår det där dig? Du skall ju skänka bort alltsammans.»

»Ja visst», sade Schagerström helt undfallande. »Det angår mig inte alls.»

»Det är de fina herrarna i Frimurarbarnhusets