Hoppa till innehållet

Sida:Löwensköldska ringen 1925.djvu/396

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
256
CHARLOTTE LÖWENSKÖLD

tydlig och klar och som inte förgick i ögonblicket, utan blev stående. Jag såg en sjö med ett blått, skinande vatten och en stor skara människor samlad på dess strand. Mitt i den stora hopen satt en man med långt, lockigt hår och tunga, sorgmodiga ögon och tycktes tala till dem, och så snart som jag såg honom, visste jag, att det var Jesus.

»Och se, en ung man trädde fram till Jesus, bugade sig djupt för honom och gjorde honom en fråga.

»Och jag kunde icke höra orden, men jag visste, att den unge mannen var den rike ynglingen, om vilken det förtäljes i evangeliet, och att han frågade mästaren vad han skulle göra för att få evinnerligt liv.

»Jag såg hur Jesus växlade några ord med honom, och jag visste, att han sade till honom, att han skulle hålla de tio Guds bud.

»Den unge mannen bugade sig än en gång för mästaren och log självbelåtet. Och då visste jag, att han svarade, att allt detta hade han hållit alltifrån ungdomen.

»Men Jesus gav honom en lång och prövande blick och sade ännu några ord. Och även den gången visste jag vad han sade.

»’Vill du vara fullkomlig, så gack bort och sälj det du haver och giv de fattiga, och du skall få en skatt i himmelen. Och kom och följ mig!’

»Då vände sig den unge mannen från Jesus och