grämelse, stolt överlägsenhet, allt utom denna glada underkastelse.
»Jag är viss om att alla, som ser oss, tror, att det är jag, som har blivit tvingad till det här giftermålet, och inte hon», tänkte han för sig själv.
Han kunde inte förklara saken på annat sätt, än att Charlotte fann det mest förenligt med sin stolthet att se nöjd och lycklig ut.
»Men vad hon gör det bra!» tänkte han litet harmset, men ändå med en viss beundran.
När de sedan sutto till bords, dessa fyra, vid en frukostmiddag, som enligt prostinnans utsago hade tillkommit på Guds försyn, men som i alla fall var ganska lyckad, gjorde Schagerström verkligen ett bemödande att kasta av sig sin gråvädersstämning. Prosten och prostinnan, som ju visst inte undrade på att han kände sin ställning en smula brydsam, ansträngde sig av all makt att liva upp honom, och till sist såg det ut, som om de hade lyckats.
De fingo honom åtminstone att slå upp språklådan. Han började tala om sina resor i främmande land, om sina försök att förbättra den svenska järnhanteringen med ledning av sådant, som han hade lärt i England och Tyskland.
Medan han talade, såg han, att Charlotte lyssnade till honom med odelat intresse. Hon satt där med framåtsträckt huvud och vidgade ögon och följde med varje hans ord. Han antog, att detta
