»Vad för slag?» utropade Charlotte, men så förstod hon vad han åsyftade och brast i skratt.
Ett gott skratt är verkligen något märkvärdigt. På en gång kände sig de två nygifta som goda vänner. Stelheten och högtidligheten försvunno.
Charlotte gick vidare med sina frågor. Vad fanns det för verk och inrättningar på Stora Sjötorp? Hur många härdar hade smedjan, och vad hette smederna, smedshustrurna och barnen? Hon tyckte sig ha hört, att han också hade en såg där. Var det sant? Jaså, det fanns en kvarn även. Hur många stenar fanns det i kvarnen? Vad hette mjölnarn?
Det var en fullkomlig examen. Schagerström blev alldeles huvudyr av alla frågor. Ibland kunde han inte göra riktigt reda för sig. Han visste inte hur många får han hade, och han var inte heller på det klara med hur många mjölkande kor som funnos i ladugården och hur mycket de mjölkade. »Det där är inspektorens sak», sade han och skrattade.
»Det låter verkligen, som om du inte hade reda på någonting», sade Charlotte. »Jag är säker om att det råder en förfärlig oordning hemma hos dig. Det blir mycket arbete, innan allt blir, som det bör vara.»
Hon tycktes emellertid inte missnöjd med denna utsikt, och Schagerström erkände, att han länge hade önskat sig en verklig hustyrann, en sådan där bister matmoder som prostinnan Forsius.
