som från en plats till en annan inom byggnaden öfverföra vatten eller andra ämnen, då dylika ledningar ofta äro af stor betydelse.
Beträffande stadgandet i andra stycket af 3 § i 1895 års lag, att till byggnad för industriell verksamhet hör hvarje motor, maskin, kärl eller därmed jämförligt redskap, som för sin användning kräfver och jämväl hvilar på fast, från grunden beredt underlag, har erinrats, att stadgandet i tillämpningen gifvit anledning till tvekan, huruvida underlaget skall vara beredt just för att uppbära det ifrågavarande redskapet eller om med bestämmelsen afses äfven underlag, beredt för annat ändamål. Den senare tolkningen synes, att döma af förarbetena till l895 års lag, vara den riktiga; för att tydligare angifva detta har Beredningen föreslagit en äfven i öfrigt ur redaktionell synpunkt påkallad jämkning af ordalagen.
Att, på sätt blifvit ifrågasatt, bland sådant, som anskaffats till stadigvarande bruk för en byggnad, också upptaga hissar har ej ansetts lämpligt, då i fråga om slidana inrättningar någon tvekan icke synes kunna råda därom, att de äro att hänföra till fast inredning och såsom sådan utgöra tillbehör till byggnaden.
Byggnad e. d. utgör föremål för själfständig rätt.Att de i 2 och 3 §§ angifna föremål äro att betrakta såsom tillbehör till en viss fastighet utgör naturligtvis icke hinder för att de kunna skiljas från fastigheten och därmed erhålla rättslig själfständighet. Men så länge ett sådant afskiljande icke faktiskt skett, medför deras egenskap af tillbehör, att de rättsligen dela. öde med fastigheten, att en rätt, som afser fastigheten, också omfattar tillbehören. Undantagslös är emellertid icke denna regel; det är icke uteslutet. att någon till ett föremål af denna beskaffenhet kan hafva en särskild rätt, som gifver det rättslig själfständighet ännu medan det är förenadt med fastigheten. Att vid sådant förhållande ändock beteckna det såsom tillbehör vore oegentligt, då en sådan beteckning just afser att angifva dess rättsliga samhörighet med fastigheten. Af sådan anledning har i 1895 års lag i 4 § upptagits det förbehåll. att om någon "efter särskildt stadgande eller på annan mot en hvar gällande grund har äganderätt" till ett dylikt föremål, det ej skall räknas till fastigheten. Beredningen har ansett det vara för det afsedda ändamålet lämpligare att hänvisa till åtskillnaden mellan å ena sidan de fall, då rätt att borttaga byggnad eller dylikt tillkommer någon omedelbart på grund af lag, och de fall, då sådan rätt må hafva särskildt
