dess bolstad "tillsäger". Den ena byn kan icke beklaga sig däröfver, att de bästa fiskeställena falla inom den andras område, lika litet som däröfver, att den bästa åkern ligger inom den andra byns rågång. Denna grundläggande skillnad är allenast ett annat uttryck för det förhållande, att när med fortskridande odling landet uppdelas å byalag, hvart och ett af dessa inom sig bildar en sluten enhet mot andra byalag. Endast undantagsvis kommer i förhållandet mellan byar byamålet till användning, nämligen där fråga är om delning af skogsmark, bevuxen med s. k. bärande träd. Sådan skogsmark skall enligt 28 kap. byggningabalken delas efter öre och örtug, medan annan skog, där inga rå och rör finnas, delas till hälften åt hvardera af motliggande byar. Ett sådant gemensamt byamål, som här omtalas, är en oegentlighet; en fastighets byamål betyder ju dess andel i byn, jämförd med andra fastigheters andelar. Ett öresland i den ena byn kan icke utan vidare likställas med ett öresland i den andra, bland annat därför att till hvartdera öreslandet hör motsvarande andel i byns oskiftade ägoslag, som ju till storlek och värde kunna vara högst olika.[1] Det är därför en nödfallsutväg, då landslagen i 28 kap. byggningabalken för visst fall stadgar fördelning byar emellan af skog och utmark efter byamålet.
Just därför att detta är ett undantagsstadgande, får det icke i tillämpningen. utsträckas utöfver det område, för hvilket det gifvits. För vattenområde byar emellan gäller icke en sådan regel. Detta kan så mycket mindre antagas som enligt 26 kap. byggningabalken för delning af vattenområde mellan byar, som ligga sidolångs vid sjö, icke byarnas inbördes storlek utan deras strandlinje är bestämmande. Härmed låter icke förena sig, att byarnas inbördes storlek skulle vara afgörande för storleken af det vattenområde, som bör tillkomma by vid sjöända.
Landslagens bestämmelser lades till grund vid utarbetandet af 1734 års lag. I 1695 års förslag till jordabalk heter det i 12 kap. 7 §: "Ligga. tvenne byar sidolångs vid sjö eller sund, äge då halfva sjön hvar by; ligger holme midt i sjö eller ström, vare lag samma; ligger han ettdera landet närmare, hafve den holmen. som vattnet äger. Flottholme hafver den, som honom kan vid land sitt fästa.
Ligger by vid sjöända, då äger han så mycket i sjö som hans bolstad och rågång å
- ↑ Jfr t. ex. förordningen den 9 juni 1690 angående skattläggningarna i Uppland, där det bland annat heter, att öretalet ej kan "vara någon allmän regel till skatten mer än inom en by grannar emellan."