normerande för en äga, som låg utom byn inom annan bys rågång. En sådan urfjäll kunde aldrig "komma till jämkning" med de andra delarna af byn; den medförde ingen rätt till byns oskiftade område. Med anledning häraf föreskrefs i 1697 års förslag, att utom byn skulle "urfjälls rågång eller urminnes laga häfd" vara bestämmande.
I äldre tid, då. uppfattningen af begreppet urfjäll var lefvande i folkmedvetandet, kunde man undvara en uttrycklig bestämmelse därom, att en dylik äga icke medförde någon rätt till vattenområde. För nutidens uppfattning är urfjäll ett tämligen främmande begrepp, men till förekommande af rubbning i bestående rättsförhållanden är det naturligtvis af vikt, att ifrågavarande sedan gammalt gällande rättssats icke råkar i glömska; densamma har därför af Beredningen ansetts böra lagfästas, så mycket hellre som i rättspraxis uppfattningen icke synes hafva alltid .varit fullt likformig.[1]
Gräns mellan skifteslotter.Såsom i den inledande motiveringen till detta kapitel anmärkts, är skillnaden mellan å ena sidan byar (skifteslag) och å andra sidan andelar i by (hemman och hemmansdelar) af grundläggande betydelse för såväl äldre som nyare lagstiftning om ägogränser. Endast om by gäller hvad ofvan blifvit utveckladt – att fastigheten framstår såsom något på marken en gång för alla bestämdt. För delaktighet inom byn har af ålder viss grund, byamålet, ytterst varit bestämmande. Visserligen voro inägorna genom tegskifte från hvarandra skilda, men jämkning kunde däri begäras, och i skogsmark och andra utägor bestod i regel samfällighet mellan delägarne i byn. Nämnda skillnad ligger till grund för hela vår skifteslagstiftning; den mark, som tillhör skifteslaget, betraktas såsom ett helt, en delningssumma. som efter delningsgrund, så. rättvist sig göra låter, utslås på de särskilda ägolotterna. Under tidernas lopp har visserligen den ledande grundsatsen undergått vissa modifikationer; då storskifte öfvergått skifteslaget, blifver innehafvet. sådant det vid nämnda skifte bestämts, delningsgrund vid ett blifvande skifte af samma
ägor, och den fördelning, som skett vid enskifte eller laga skifte, får så till vida
- ↑ Se å. ena. sidan K. Maj:ts utslag den 4 mars 1897 (N. J. A. s. 111) samt domar den 9 dec. 1897 (N. J. A. s. 623) och den 29 mars 1899 (N. J. A. s. 141), å andra sidan K. Maj:ts domar den 22 mars 1892 (N. J. A. s. 198. 203. 204).
