bestämmelse sträcker sig längre och afser att tillförsäkra strandägaren rätt att genom utfyllning eller pålning i vattnet bereda sig ett ofta behöfligt utrymme. Uppenbart är, att då strandägaren har rätt att verkställa utfyllningar i vattnet utanför sin strand och att därå uppföra byggnader eller andra anläggningar, han så mycket mer måste vara berättigad att göra sådana anläggningar å mark, som uppkommit genom naturlig uppgrundning utanför stranden. Bestämmelsen medför också. rätt för strandägaren att tillgodogöra sig sjöslåtter och annan dylik afkomst, som kan hämtas från vattenområdet. Har sjöslåtter af någon betydenhet funnits redan vid tiden för skiftet, lärer i allmänhet någon bestämmelse därom vid skiftet hafva träffats, och i sådant fall länder denna till efterrättelse; men där slåtterlägenheten först efter skiftet tillkommit, vanligen i följd af inträdd uppgrundning, synes strandägaren böra vara närmast att göra sig densamma till godo, så att öfriga delägare först genom att påkalla skifte kunna blifva delaktiga i den nya förmånen.
Kommer skifte senare till stånd, bör naturligtvis den mark, som upptages af en af strandägaren gjord anläggning, där så ske kan, tillskiftas denne; för sådana fall, då. detta icke låter sig göra, har Beredningen genom bestämmelsen i 3 kap. 5 § sökt trygga hans rätt att hafva anläggningen kvarstående.
Grunden till att nu ifrågavarande nyttjanderätt funnits böra tillerkännas strandägaren ligger i den oklarhet, som är en följd af vissa äldre skiftesförrättningars ofullständighet med afseende å vattenområdets fördelning. Någon sådan oklarhet föreligger icke, då enligt delägarnes beslut vattenområdet uttryckligen undantagits för allmänt behof[1] eller det eljest af skifteshandlingarna framgår, att detsamma betraktats såsom samfälldt. Detta är t. ex. förhållandet, då delägarne träffat öfverenskommelse, att sjöslåttern skall utarrenderas för gemensam räkning eller nyttjas af delägarne i viss ordning. För sådana fall föreligger icke något skäl att tillerkänna de delägare, hvilka fått sina skifteslotter utlagda vid stranden, vidsträcktare rätt till nyttjande af vattenområdet än som i allmänhet tillkommer den. hvars ägor begränsas af strandlinjen. Från tillämpningen af här gifna bestämmelse hafva därför uteslutits de fall, då vattenområdets egenskap af samfällighet för skifteslaget har bestämdt stöd af skifteshandlingarna. Det är endast en ofullständighet i skiftet, som skall genom bestämmelsen fyllas. Vid den revision af
skifteslagstiftningen, som nu är under förberedande. lärer man icke underlåta att genom
- ↑ Jfr K. Maj:ts utslag den 13 okt. 1902 (N. J. A. s. 420).
