å grannens tomt inträngde i kärandens bokbinderiverkstad; men oaktadt det uppgifna förhållandet ansågs styrkt, förklarades kärandens talan icke kunna bifallas, emedan svaranden hvarken underlåtit att fullgöra hvad honom ålegat jämlikt de stadganden, som meddelats till förekommande af skada och men för granne uti ifrågavarande hänseende, eller gjort sig skyldig till sådan vårdslöshet i afseende å användandet af skorstenen och den därtill hörande eldstad att han kunde anses därigenom vara vållande till skadan.[1] Såsom af det föregående framgår, torde dock denna uppfattning få anses beteckna en numera. öfvervunnen ståndpunkt. Oberoende af politilagstiftningens innehåll och oafsedt huruvida en uppkommen inverkan af detta slag kan sägas bero af vårdslöshet å grannens sida, anses fastighetsägaren hafva ett privaträttsligt anspråk att i viss omfattning vara befriad från sådan inverkan.
Den rättsuppfattning, hvilken sålunda under senare tid gjort sig gällande, bör emellertid uttryckligen lagfästas. Behofvet af lagstiftning på detta område har icke heller undgått uppmärksamhet. I skrifvelse den 11 april 1903 anhöll Riksdagen. att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda i hvad mån lagstiftning kunde och borde förebygga de olägenheter, som industriella verk ofta orsakade kringliggande bygd genom förorenande af luft och vatten, samt för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill denna utredning kunde gifva anledning. Genom beslut den 12 juli 1907 uppdrog Kungl. Maj:t åt den kommitté, som tillsatts för utarbetande af förslag till ny lagstiftning angående jords torrläggning m. m., att verkställa utredning och afgifva förslag i frågan, såvidt anginge åtgärders vidtagande till förebyggande af olägenheter genom förorenande af vatten, och sedan 1908 års Riksdag ånyo begärt utredning af frågan om förorening af luften genom industriella verk, har Kungl. Maj:t genom beslut den 15 maj 1908 uppdragit åt sagda kommitté att verkställa utredning rörande förebyggande af de olägenheter, som industriella verk förorsaka kringliggande bygd genom luftens förorenande, samt därefter till Kungl. Maj:t inkomma med särskildt betänkande och förslag i detta ämne.
Oaktadt sålunda frågan om lagstiftning i förevarande ämne utgör föremål för behandling af omförmälda kommitté, har Beredningen icke ansett sig kunna. förbigå densamma. Den allmänna grundsats, som i detta hänseende skall vara
bestämmande för grannskapsrätten, bör otvifvelaktigt finna en plats i jordabalken,
- ↑ K. Maj:ts dom den 8 aug. 1877 (N. J. A. s. 389).
