under det att dess tillämpning i fråga om särskilda arter af industriell verksamhet kan öfverlämnas åt speciallagstiftning. Hvad angår den inverkan, som förmedlas genom vattnet, upptages den enligt sakens natur till behandling i sammanhang med den öfriga vattenlagstiftningen och har därför här lämnats å sido.
Då det gäller att afgöra, hvilken inverkan af det slag, hvarom här är fråga. en fastighetsägare är skyldig att tåla och hvilken han ej är pliktig att underkasta sig, bör naturligtvis främst tagas hänsyn till det matt af olägenhet, som däraf för honom uppkommer. Den allmänna sammanlefnaden, det nödvändiga bruket af en fastighet för dess ändamål för med sig ett visst sådant mått. Det obehag, den olägenhet, som icke går utöfver detta mått, får den ene fastighetsägaren tåla af den andre, äfven om han därigenom skulle uteslutas från ett särskildt sätt att använda sin fastighet t. ex. för ett sjukhem. Men stegras olägenheten till en grad, som för en fastighets ägare utesluter eller inskränker möjligheten att nyttja denna på det sätt, som eljest skulle vara tjänligt, kommer saken i ett annat läge. Att fastighetsägaren lider "märkligt men" är därför en förutsättning för hans rätt att inskrida mot den verksamhet, som orsakar olägenheten. Äfven om denna uppnår en sådan grad, kunna dock förhållandena vara sådana att den måste tålas. Hvad i en viss trakt är vanligt måste i sådant afseende blifva bestämmande. En ägare af fastighet å en fabriksort kan icke med fog begära att få tillgodonjuta den frihet från rök och buller, som under andra förhållanden skäligen kan fordras, och han måste vid nyttjandet af sin fastighet inrätta sig därefter.
En verksamhet, som orsakar granne olägenhet af nu antydd art, måste anses otillåten. Att denne först genom ett förändradt sätt att använda fastigheten kommer att lida intrång utesluter honom icke från rätt att däremot inskrida; den ene fastighetsägaren kan icke endast af den grund utestänga den andre från ett i och för sig ändamålsenligt sätt att använda dennes fastighet, att han själf redan tidigare börjat nyttja sin på ett visst sätt. Först när ett sådant användningssätt blifvit i orten vanligt, måste alla finna sig däri.
Mot obehörig inverkan af förevarande slag kan grannfastighetens ägare påkalla rättsskydd dels under form af förbud mot verksamhetens fortsättande eller åläggande för vederbörande att vidtaga erforderlig åtgärd till olägenhetens förekommande, dels under form af ersättning för den skada, som tillskyndats honom. Då här är fråga om en kollision mellan olika jordägares rätt. äro fastigheternas
