eller förskjutning uppstå i grannens mark och däraf vållas betydande skada. I städerna, där tomterna på grund af markens höga värde ofta bebyggas ända ut till gränslinjen, är detta förhållande af särskild betydelse.
Till förekommande af sådan skada. äro föreskrifter meddelade i 8 § ordningsstadgan för rikets städer, där det stadgas, att om någon å sin inom stad eller dess område belägna enskilda mark eller tomt verkställer eller tillåter annan att verkställa gräfning så. att skada för annan eller fara däraf uppstått eller kan uppkomma, polismyndigheten har att förbjuda vidare gräfning å stället eller föreskrifva, huru den må fortsättas, äfvensom förordna hvad därförutom bör göras eller iakttagas till skadans eller farans undanröjande; och i städernas byggnadsordningar lärer ofta förekomma stadgande af samma innebörd som 65 § i gällande byggnadsordning för Stockholm, där det uttalas, att om någon vid byggnadsarbete nödgas gå djupare med sin grundmur an grannens grundmur sträcker sig, gräfning och grundläggning böra verkställas med största försiktighet och sistnämnda mur väl understödjas så att därå befintlig byggnad ej lider skada.
Dessa politibestämmelser, hvilka äro af hufvudsakligen preventiv natur och för öfrigt gälla endast i städerna och andra orter, där ordningsstadgan äger tillämpning, äro de enda, som granne till skydd mot granne i förevarande hänseende kan åberopa. Privaträttsliga stadganden i ämnet finnas icke, och saknaden af sådana synes i rättspraxis hafva medfört benägenhet att fritaga den, som utfört gräfning eller annat dylikt arbete, från ansvarighet för inträffad skada, därest han iakttagit gifna politirättsliga föreskrifter. Vanligen anföres såsom grund för ogillande af väckt skadeståndstalan, att ägaren af den fastighet, där gräfningen skett, icke vid arbetet vidtagit någon åtgärd, hvartill han ej varit lagligen berättigad, eller underlåtit något försiktighetsmått, som det lagligen ålegat honom att iakttaga.[1]
Emellertid kan icke heller i detta fall tillerkännas jordägaren rätt ett utan annan inskränkning än gällande politilagstiftning utstakar inom sitt område vidtaga åtgärder, som återverka å grannens. Att ovillkorligt förbinda den förre till ansvarighet för en dylik återverkan vore likväl icke billigt. Äfven här är en utjämning af de stridiga intressena på sin plats.
- ↑ Se K. Maj:ts domar den 29 dec. 1876 (N. J. A. s. 535), den 12 dec. 1883 (N. J. A. s. 517), den 10 juni 1884 (N. J. A. s. 304), den 13 febr. 1894 (N. J. A. s. 38) och den 30 april 1896 (N. J. A. s. 212).
