Sida:Lagberedningens förslag till jordabalk III.djvu/193

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
182

Såsom regel bör det åligga den, hvilken genom gräfning rubbar markens jämviktsläge, att sörja för att denna rubbning icke skadligt återverkar på angränsande mark. Denna fordran bör dock icke sträckas längre än att han skall vidtaga de åtgärder, som under föreliggande omständigheter skäligen kunna anses erforderliga. Den skyldighet att förebygga. skada, som åligger honom, kan icke afse annan skada, än sådan, som rimligen kan förutses blifva följd af arbetet; och om på grund af förhållanden, som icke kunnat förutses eller beräknas, de vidtagna åtgärderna visa sig otillräckliga för ändamålet, är sådant att betrakta såsom ren olyckshändelse, och skadan bör då stanna, där den drabbat.

Den aktsamhetsplikt, som sålunda stadgas, blifver naturligtvis efter olika förhållanden mycket växlande till sin om fattning. Hvad angår det praktiskt viktigaste fallet, att i gränsen mot bebyggd tomt företages grundläggningsarbete, lärer väl, om gräfningen går djupare än grannens grund sträcker sig, förskjutning i den mark, hvarå grunden hvilar, sällan kunna. förebyggas utan omfattande säkerhetsåtgärder, och för dessa tillkommer det enligt den allmänna regeln den, som gräfver, att sörja. Annorlunda ställer sig däremot saken, i händelse gräfningen icke sträcker sig längre på djupet än grannens grund räcker, men det ändå kan antagas däraf komma att uppstå skada å byggnaden. Att sörja för de säkerhetsåtgärder, som i dylikt fall kunna erfordras, synes skäligen böra åligga byggnadens ägare; han borde, när han uppförde byggnaden, hafva tagit i beräkning, att grannen kunde vilja på samma sätt använda sitt område, och han borde därför hafva försett sin byggnad med en grund, som kunde uppbära den, oaktadt stödet af grannens vidliggande mark undandrages densamma. Har så ej skett, borde det därför också vara hans sak att afvända den fara, som i följd af grundens otillräcklighet hotar hans byggnad. Men å andra sidan kunde vid sådant förhållande det icke rimligen förmenas honom att inom grannfastighetens område utföra hvad som kunde erfordras. Att sålunda låta båda fastigheternas ägare utföra arbete inom samma område skulle emellertid lätteligen leda till förvecklingar och kan icke vara. lämpligt. Beredningen har därför ansett saken böra ordnas så att den gräfvande väl icke befrias från skyldighet att vid arbetets utförande taga hänsyn äfven till den bristfälliga beskaffenheten af den andres grund, men denne i stället förpliktas att ersätta kostnaden för de särskilda åtgärder, som i anledning af grundens beskaffenhet måste vid gräfningen vidtagas.