Äro åtgärder, hvilka till skydd för granne skola. vidtagas, sådana, att de måste utföras på grannens fastighet, bör gifvetvis denne vara skyldig att låta den andre få tillträde till sin fastighet för arbetets verkställande. Att om sådant tillträde vägras, den gräfvande är fri från ansvarighet för skada, som kan följa däraf, att åtgärderna ej kommit till stånd, har det icke ansetts behöfligt att genom uttrycklig föreskrift angifva.
Hvad vid 1 § anförts angående behörighet för annan än fastigheternas ägare att i rättegång kära och svara lärer också i förevarande fall äga tillämpning.
Det kunde ifrågasättas, huruvida icke stadgande borde meddelas, som berättigade fastighetsägare, där han hotas af skada genom gräfning å vidliggande fastighet eller redan lidit sådan skada, att påkalla exekutiv myndighets ingripande för farans afvärjande eller förekommande af ytterligare skada. Beredningen har emellertid ansett stadgande därom kunna undvaras, då det väl hufvudsakligen blefve af betydelse å ort, där ordningsstadgan för rikets städer är tillämplig, och, såsom förut erinrats, denna stadga lämnar polismyndighet befogenhet att i dylikt fall ingripa; med den vidsträckta tillämpning, som gifvits åt bestämmelsen i 157 § utsökningslagen[1] – 191 § i Beredningens förslag till ändringar i utsökningslagen –, lärer det för öfrigt icke vara uteslutet, att öfverexekutor med stöd af denna paragraf meddelar förbud mot gräfning, hvaraf granne kan lida men.[2]
Då Beredningen i det föreslagna stadgandet omnämnt, jämte "gräfning", äfven "annat dylikt arbete", har därmed afsetts, att stadgandet skall äga tillämpning å hvarje åtgärd, som innebär borttagande af jordens substans eller hvad därmed fast införlifvats, t. ex. en byggnadsgrund. Utan betydelse är, om, såsom vid grundgräfning, arbetet företages i afsikt, att det uppkomna tomrummet skall på annat sätt åter fyllas eller tomrummet lämnas öppet; paragrafen gäller exempelvis äfven sådana fall, då genom ler- eller sandtäkt skada kan tillskyndas granne.[3] Analog tillämpning äger stadgandet i de fall, då en fastighet genom ovanligt tunga byggnader, upplag eller andra anordningar belastas så att förskjutning kan uppstå i vidliggande fastighets mark.
Däremot hänför sig stadgandet icke till de fall, då en byggnad å en
