bestämmas, inom tre månader efter det beloppet blifvit bestämdt.[1] Då i förevarande fall den jord, som skall afstås, är upptagen af en förvärfvaren tillhörig byggnad eller anläggning och sålunda redan befinner sig i hans besittning och vid sådant förhållande den angifna hufvudregeln aldrig kan komma att tillämpas, har Beredningen ansett densamma lämpligen kunna. utbytas mot en föreskrift, som, på sätt expropriationsförordningen stadgar i fråga om afgift för intrång, åt rätten öfverlämnar att bestämma tiden för löseskillingens erläggande, om ej parterna därom öfverenskomma.
Hvad angår påföljden af underlåtenhet att å förfallodagen erlägga löseskillingen, synes expropriationsförordningens bestämmelse – att frågan om markens afstående skall vara förfallen och ankomma på ny pröfning – icke lämpligen kunna i detta fall komma till användning, då det icke kan tillåtas ägaren af den inkräktande fastigheten att, oaktadt underlåtenheten att betala, allt fortfarande vara i besittning af marken. Försummelsen måste har medföra ett definitivt förverkande af rätten att inlösa marken och därmed också skyldighet för den försumlige att afträda den till ägaren. Med afseende å beskaffenheten af denna påföljd har emellertid Beredningen ansett densamma icke böra inträda omedelbart, utan först i händelse med betalningen fördröjes utöfver en månad efter förfallodagen.
Någon särskild påföljd för försummelse att betala ersättning för intrång har det icke synts nödigt att utsatta, då. det utan vidare torde vara klart, att i fall af sådan försummelse den, hvars fastighet inkräktats, kan begagna sig af sin rätt att fordra, att det intagna området löses.
Sedan ett dylikt område blifvit inlöst af ägaren till den fastighet, från hvilken inkräktningen utgått, bör området införlifvas med denna fastighet. Detta sker, därest området skall öfverflyttas till en tomt, sålunda att, sedan i administrativ ordning tillstånd lämnats till den nödiga jämkningen i tomtindelningen, tomtdelen jämlikt lagen angående förändring af tomts område den 26 maj 1899 sammanlägges med den tomt, hvilken den skall tillhöra. Skall öfverflyttningen ske till fastighet, som ej utgör tomt, måste annan utväg till sammanläggningens genomförande beredas, och i detta hänseende har Beredningen tänkt sig motsvarande tillämpning
af den lag om afsöndrad lägenhets sammanläggning med annan fastighet, hvartill
- ↑ Jfr K. Maj:ts dom den 4 nov. 1903 (N. J. A. s. 458).
