Skulle i ett köpeaftal om fastighet, underkastad förköpsrätt, vara bestämdt, att öfverlåtelsen skall gå åter, i händelse förköpsrätten kommer till utöfning, är en sådan bestämmelse jämlikt 4 kap. 3 § ogill och utgör alltså icke hinder för den förköpsberättigade att göra. sin lösningsrätt gällande. Ehuru tiden för anhängiggörande af talan om förköp skall räknas från det köparen söker lagfart å sitt fång eller, på sätt i 7 § föreskrifves, gör anmälan därom hos den förköpsberättigade, är denne naturligtvis icke förhindrad att väcka sådan talan utan att afvakta lagfartsansökning eller anmälan.[1] Hans rätt till inlösen inträder i och med fånget, vare sig detta är definitivt eller beroende af villkor. I senare fallet är, såsom förut antydts, äfven lösningsrätten beroende af villkoret, men i intetdera kunna köparen och säljaren genom ömsesidig öfverenskommelse om köpets återgång betaga den förköpsberättigade hans därpå. grundade rätt.
Anmälan hos den förköpsberättigade.Är rätten till förköp ostridig, ligger det, såsom vid 6 § påpekats, i båda parternas intresse, att saken ordnas utan den tidsutdräkt och de kostnader, som äro förenade med rättegång. Att bana vag för sådana godvilliga uppgörelser är syftet med gud, förevarande paragraf, som bereder köparen tillfälle att utan sökande af lagfart förskaffa sig visshet, huruvida den till förköp berättigade är sinnad att utöfva sin rätt. Vill köparen begagna sig af denna utväg – som naturligtvis står honom öppen lika väl då hans rätt till fastigheten är beroende af villkor som då den är definitiv –, har han att för den förköpsberättigade anmäla sitt fång och därvid öfverlämna köpehandlingen i besannad afskrift för att sätta denne i tillfälle att bedöma villkoren för köpet och afgöra, huruvida han skall begagna sin rätt eller icke. Enklast vore naturligtvis, om saken kunde ordnas på det sätt att den till förköp berättigade finge öfvertaga köpet genom en formlös förklaring, att han vore därtill villig, och underlåtenheten att afgifva sådan förklaring inom viss tid hade till följd, att förköpsrätten icke finge utöfvas. Detta låter sig dock icke göra. Uppstår tvist om villkoren för lösningsrättens utöfning, måste dessa fastställas af domstol; och där förköpsrätten
tillkommer enskild man, måste åt köparen beredas säkerhet för utfående af hvad
- ↑ Se ang. legal lösningsrätt K. Maj:ts domar den 11 juli 1848 (Schmidt J. A. XX s. 287) och den 2 juli 1903 (N. J. A. s. 561).
