honom tillkommer. Domstolsvägen måste därför anlitas, men tiden för instämmande af talan kan i här förutsatta fall räknas från det anmälan om fånget gjordes. Äro parterna ense om köpets öfvertagande af den förköpsberättigade, kan saken utan omgång ordnas på det enklare sätt, som ofvan antydts. Förklarar sig den förköpsberättigade vilja afstå, från rättighetens utöfning, vinner köparen naturligtvis därmed trygghet att få behålla fastigheten.
Säkerhet för löseskillingen m. m.Enligt gällande lag åligger det den, som utöfvar lösningsrätt, att vid förlust af talan i rätten nedsätta fulla köpeskillingen. Denna depositionsskyldighet betingas af nödig hänsyn till köparen, som under inga förhållanden bör vara utsatt för äfventyret att nödgas afstå den fastighet, han förvärfvat, annorledes än mot återbekommande af den betalning, han därför erlagt. Något sådant äfventyr kan dock icke anses föreligga, när lösningsanspråket göres gällande af staten, en kommun eller ett municipalsamhälle; i förslaget äro därför de bestämmelser, som hafva till syfte att säkerställa köparen mot förlust i anledning af den förköpsberättigades insolvens, inskränkta till att gälla sådana fall, då talan föres af annan än kronan, kommun eller municipalsamhälle.
Enskild part, som för sådan talan, åligger det däremot att ställa säkerhet såväl för själfva löseskillingen som för den ersättning, han kan kännas skyldig att därutöfver utgifva till motparten. Då beloppet af denna ersättning först genom domen fastställes, kan i fråga om densamma icke uppställas annan fordran än att därför ställes betryggande säkerhet. Hvad löseskillingen beträffar, skulle det däremot kunna ifrågasättas att göra dess deponerande till ett villkor redan för käromålets upptagande till pröfning. Ett sådant åliggande skulle emellertid vara för käranden alltför betungande, då det för honom ofta blefve svårt att på egen hand afgöra, hvilket belopp han rätteligen hade att utgifva i lösen. Från den i köpebrefvet bestämda köpeskillingen skall naturligtvis afdragas den intecknade gäld, köparen enligt köpeaftalet skolat öfvertaga eller eljest ägt afräkna å köpeskillingen, och i de i 10 § omförmälda fall framgår köpeskillingens belopp ur en ofta nog grannlaga pröfning. Under trycket af det äfventyr, som vid underlåtet fullgörande häraf måste fästas, skulle den förköpsberättigade oftast komma att nedsätta mer än han slutligen funnes böra utgifva i lösen. En sådan stränghet är icke heller påkallad af
