förköpsberättigade tillgängliga köpehandlingen icke lämnar upplysning.[1] Att i fråga om försäljning ull fastighet, som är underkastad förköpsrätt. införa en strängare formbundenhet än den allmänna har icke synts påkalladt; mellan köpare och säljare böra äfven formlösa aftalsbestämmelser få gälla. Men å andra sidan vore det obilligt att binda den förköpsberättigade vid aftalsbestämmelser, som icke äro offentligen framlagda, med mindre han därom ägde kunskap när han instämde sin talan och därigenom förpliktade sig att lösa fastigheten. Förekomma vid köpet aftalsbestämmelser. hvilka icke äro upptagna i köpehandlingen, bör därför köparen för att få de förpliktelser, han sålunda iklädt sig, öfverflyttade på den, som löser, därom underrätta denne innan han instämt sin talan och göra detta på sådant sätt att han också kan styrka det. Underlåter han detta, befrias han icke från skyldigheten att fullgöra hvad han åtagit sig, änskönt han icke får behålla fastigheten.
Hvad sålunda yttrats äger ock tillämpning å bestämmelser vid köpet, hvarigenom förbehållits säljaren eller annan nyttjanderätt eller annan dylik rätt till fastigheten. Den verkan, sådana förbehåll eljest medföra, måste, i händelse fastigheten löses och sålunda frångår den ursprungliga medkontrahenten, blifva beroende af samma villkor som andra åtaganden från köparens sida. Är en dylik rättighet gällande mot köparen icke på. grund af förbehåll vid köpet utan på grund af lagens stadgande – såsom förhållandet under viss förutsättning är med arrende- och hyresrätt -, äger den naturligtvis giltighet äfven mot den, som löser fastigheten. Den, som löser, är pliktig att i köparens ställe fullgöra hvad denne åtagit sig. Möjligt är emellertid, att ett sådant åtagande är af den beskaffenhet att endast köparen själf kan fullgöra det eller att i allt fall det icke står i den lösningsberättigades makt att göra det. Att denne icke af sådan anledning kan gå förlustig sin lösningsrätt synes uppenbart. Åtagandet måste köparen fullgöra, men den lösningsberättigade är skyldig att därför lämna honom skälig godtgörelse. Något uttryckligt stadgande för dylika sällsynta fall har icke synts behöfva upptagas i lag.
Edgång i fråga om köpevillkoren.Enligt 1734 års lag ålåg det i bördstvist såväl köpare som säljare att, där
bördemannen det äskade, med ed styrka, att dem emellan blifvit på god tro så tingadt och
- ↑ Ang. löseskillingens belopp, när högre köpeskilling betalts än den i köpehandlingen utsatta, se K. Maj:ts dom den 14 mars 1900 (N. J. A. s. 119).
