betaldt som köpebrefvet innehöll. Syftet med detta stadgande var uppenbarligen att bereda skydd mot försök att genom svikliga uppgifter angående köpeskilling eller öfriga köpevillkor afskräcka den lösningsberättigade från att utöfva sin rätt eller af honom tillskansa sig högre betalning än den verkligen öfverenskomna. Införes förköpsrätt i lagstiftningen, torde en bestämmelse om edgång icke kunna undvaras. Hvad 1734 års lag härom innehåller synes emellertid icke kunna oförändradt upptagas. Då talan om förköp riktas mot köparen allena, synes det mindre följdriktigt att ålägga säljaren att med ed bekräfta aftalets riktighet. Däremot synes det icke böra möta betänklighet att, på sätt för likartadt fall stadgats i 4 § lösöreköpsförordningen, ålägga köparen skyldighet att på begäran af motparten med ed bekräfta köpehandlingens riktighet. Ville man för sådant åläggande fordra, att de vanliga förutsättningarna för värjemålsed vore för handen, skulle detta sätta den förköpsberättigade i ett allt för ogynnsamt läge, då. för honom, såsom alldeles främmande för säljarens och köparens transaktioner, det är förenadt med synnerlig svårighet att i nämnda hänseende förebringa någon som helst utredning. Att köparen, därest han vägrar att gå eden, kan genom de i afseende å dylika prestutionseder vanliga tvångsmedel tillhållas att fullgöra sin skyldighet har icke behöft uttryckligen sägas.
Med den edgång, hvarom här är fråga, afses i främsta rummet att få bekräftadt, att de bestämmelser, som innefattas i köpehandlingen, blifvit på god tro aftalade så som handlingen utvisar. Såsom af 12 § framgår, kunna emellertid enligt förslaget äfven andra bestämmelser, som vid köpet träffats, under vissa förutsättningar blifva bindande för den förköpsberättigade. Föreligga dessa förutsättningar, bör den förköpsberättigade i fråga om hvad i sådant hänseende uppgifvits äga samma rätt att af köparen fordra edlig bekräftelse som i fråga om köpehandlingens innehåll.
Tillträde af fastigheten.Den, som på grund af förköpsrätt förklaras berättigad att lösa till sig fastigheten, bör utan onödigt dröjsmål få komma i besittning af denna; motparten har köpt fastigheten med vetskap om förköpsrättens tillvaro och bör inrätta, sig därefter. Att ålägga honom att omedelbart lämna fastigheten ifrån sig vore emellertid ej lämpligt. särskildt då fråga är om jordbruksfastighet: han kan hafva innehaft fastigheten ett eller annat år. och åtskilliga därigenom tillkomna förhållanden måste
