Det värde, som genom fastighetens förvärfvande tillföres den som löser, utgöres af fastighetens värde med afdrag för gravationer, hvarför fastigheten häftar. Dessa gravationer kunna genom köparens åtgärd hafva minskats; han kan t. ex. hafva gjort kapitalafbetalning å den intecknade gälden. Har köparen på detta sätt genom minskning af fastighetens belastning ökat det värde, som vid fastighetens öfvergång till den förköpsberättigade kommer denne till godo, bör köparen gifvetvis härför bekomma ersättning af den förköpsberättigade.
Såsom förut nämnts, är köparen ej skyldig att till den förköpsberättigade redovisa fastighetens afkastning under den tid, han innehaft fastigheten. Med rättigheten att behålla afkastningen följer emellertid skyldighet att vidkännas vissa utgifter. Likasom köparen uppenbarligen bör själf bära utgifterna för afkastningens vinnande, bör han vidkännas underhållskostnaderna för sin besittningstid. Han har ock, såsom vid 16 § anmärkts, att under denna tid betala räntor å intecknad gäld äfvensom skatter och andra afgifter för egendomen och är icke berättigad att för sådana utgifter bekomma ersättning af den förköpsberättigade.[1]
En fråga, som bör i lagen regleras, är den, i hvilken mån köparen må vara berättigad till ersättning för kostnader, som han – utöfver produktionskostnader och vanliga underhållskostnader – nedlagt å fastigheten. I annat sammanhang – vid 7 kap. 4 §, där fråga är om kostnader, nedlagda å fastighet, som efter klander återvinnes af rätte ägaren – får Beredningen anledning att närmare ingå på denna fråga; det är företrädesvis med afseende å detta fall frågan är af praktisk betydelse, och en närmare redogörelse för de synpunkter, som därvid äro bestämmande, finner därför lämpligen sin plats i motiven till 7 kap. Under hänvisning till hvad där anföres angående skillnaden mellan "nödig" och "nyttig" kostnad, kan Beredningen här inskränka sig till att framhålla, att i förevarande fall det uppenbarligen är allenast nödig kostnad som skall ersättas, dock med den modifikation, att hvad af dylik kostnad skäligen kan anses hafva erfordrats för fastighetens underhåll under den tid, köparen innehaft den, bör stanna å honom själf. Att köparen för nyttiga kostnader skulle kunna mot den, som löser, rikta något ersättningsanspråk kan icke sättas i fråga, då han ju nedlagt dessa med kännedom om förköpsrätten och möjligheten, att en annan komme att i hans ställe öfvertaga köpet:
än mindre kan sådant ifrågasättas beträffande "öfverflödiga" kostnader.
- ↑ Se ang. legal lösningsrätt K. Maj:ts dom den 19 sept. 1882 (N. J. A. s. 379).
