ägde komma i besittning däraf annorledes än mot lösen, som vid återtagande af ofri grund i allmänhet ägde rum.[1]
Lösningsrätternas förhållande till andra sakrätter och deras inbördes företräde.De två legala lösningsrätter, Beredningen sålunda upptagit i förslaget – samägares till lott i samfälld tomt och stads till ofri tomt – gälla utan inskrifning och alltså före alla inskrifna rättigheter. Hvad stadens lösningsrätt angår, kan detta ej anses betänkligt, enär denna rätt endast har afseende å, vissa, sedan äldre tid bestående ofria tomter. Då denna tomtens egenskap skall anmärkas i fastighetsboken, träda. torde man vara berättigad antaga, att erinran därom äfven göres i de gravations-
och andra bevis angående tomten, som utfärdas med ledning af sagda bok. Hvad beträffar samägares lösningsrätt, kan ej heller denna från fastighetskreditens synpunkt vålla betänklighet så till vida som en hvar måste, när han åtkommer en ideell andel i en tomt eller förvärfvar inteckning i sådan andel, vara beredd på att hans rätt kan komma att beröras af den lösningsrätt, som på grund af lagens stadgande må göras gällande. Däremot kunde det synas, som borde denna lösningsrätt ej äga företräde framför sådan inteckning, som besvärade tomten redan då den delades i särskilda lotter och därmed det samäganderättsförhållande inträdde, som gaf upphof åt lösningsrätten. Att af denna anledning inordna lösningsrätten i förmånsrättsordningen synes emellertid icke vara nödigt, då ju innehafvaren af en dylik
inteckning kan vid ett exekutivt förfarande påkalla gemensamt utrop af hela tomten och därigenom göra lösningsrätten betydelselös.
Af det sagda följer, att såväl samägares som stads lösningsrätt i händelse af kollision med inskrifven förköpsrätt går före denna; särskildt stadgande härom har ej ansetts erforderligt. Däremot måste bestämmelse meddelas om det inbördes företrädet mellan de båda legala lösningsrätterna; när delägare säljer sin lott i ofri tomt och såväl annan delägare i tomten som staden vill lösa, hvilkendera är då närmast att lösa? 7 kap. 6 § jordabalken lärer böra tolkas så att hvarken viderboende nabo äger utöfva lösningsrätt i fråga om ofri tomt, därest staden vill begagna sin lösningsrätt. En sådan ordning synes emellertid icke vara lämplig.
Samägarens intresse af konsolidering synes i främsta rummet böra beaktas;
- ↑ Se K. Maj:ts domar den 11 febr. 1868 (Naumanns tidskr. 1869 s. 266), den 21 febr. 1883 (N. J. A. s. 20) och den 30 nov. 1886 (N. J. A. s. 462). Jfr K. Maj:ts dom den 26 okt. 1898 (N. J. A. s. 401).
