Klandertalans antecknande i fastighetsboken.När man i svensk rätt införde grundsatsen om skyldighet för kärande
i vissa slags mål rörande fast egendom att låta anteckna sin talan i lagfartsprotokollet, fingo stadgandena härom sin plats i lagfartsförordningen, och i öfverensstämmelse därmed upptogos motsvarande föreskrifter i 2 kap. 17 § af förslaget till lag om inskrifning af rätt till fast egendom. Eljest ville man i fråga om anmälan för antecknade i fastighetsboken följa den grundsatsen, att i inskrifningslagen allenast skulle regleras inskrifningsdomarens åligganden med afseende å dylika anmälningar, men själfva anmälningsskyldigheten behandlas i sammanhang med de förhållanden, hvartill en sådan anmälan hänför sig, och föreskrifter därom alltså. upptagas i de lagar och författningar, som reglera dessa förhållanden; dylika föreskrifter, gällande för vederbörande ämbets- eller tjänsteman, återfinnas sålunda beträffande utmätning eller andra exekutiva åtgärder i utsökningslagen, beträffande konkurs i konkurslagen, beträffande expropriation i förordningen om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof o. s. v. Att en motsvarande uppdelning bör äga rum i fråga om de anmälanden, som afses i 2 kap. 17 § lagen om inskrifning, är påtagligt och så mycket mer lämpligt som för den enskilde, för hvilken sammanhanget mellan lagens olika delar icke alltid kan stå klart, det är af ännu större vikt, att stadgandena. om hvad han i nämnda hänseende har att iakttaga återfinnas just i det sammanhang, där han kan vänta att finna dem. En sådan anordning var emellertid omöjlig, så länge de ämnen, till hvilka dessa anmälanden hänföra sig, icke genom ny lagstiftning reglerats. I sammanhang med en sådan reglering är det naturligt, att den i och för sig lämpliga anordningen vidtages och den ifrågavarande föreskriften utbytes mot särskilda bestämmelser hvar i sitt rätta sammanhang, sålunda i kapitlen om köp och byte, om gåfva, om klander samt om förköpsrätt och annan lösningsrätt.
Enligt förslaget till lag om inskrifning 1 kap. 22 § skulle en anmälan af ifrågavarande slag kunna göras vid rätten eller hos inskrifningsdomaren, allt efter som det föll sig lägligast för den anmälande. Denna valrätt är också i det nu framlagda förslaget bibehållen, men för vissa fall är anmälan vid rätten obligatorisk. Så är enligt förevarande paragraf förhållandet med anmälan angående väckt klander. Detta därför, att om klandertalan bifalles, den tappande enligt
