Hoppa till innehållet

Sida:Lagberedningens förslag till jordabalk III.djvu/275

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
264

I betraktande af nu anförda omständigheter har Beredningen ansett sig böra ur förevarande paragraf utesluta stadgandet om fastighetsbokens renoverande. Däremot har tillagts, att, jämte inskrifningsdomarens protokoll, förteckningen öfver ärenden, som omedelbart hos honom anmälas, skall i afskrift insändes till hofrätten. Då, skyldigheten att renovera böckerna sålunda bortfaller, har beträffande de tidsperioder, för hvilka afskrifter af nämnda protokoll och förteckning skola insändas, och den tid efter periodens slut, inom hvilken insändandet skall ske, Beredningen funnit det kunna, lika för land och stad, föreskrifvas, att afskrifterna skola för hvarje kalenderår insändas inom en månad därefter; och har det ej heller synts nödigt att meddela någon särskild föreskrift i fråga om den tid, för hvilken afskrifter skola insändas första gången efter nya lagens ikraftträdande.

Bestämmelserna i 26 § af 1 kap. i förslaget till inskrifningslag hafva. då inskrifningslagen uppdelats på särskilda kapitel i jordabalken, icke kunnat bibehållas orubbade. I hvad paragrafen afser fördelning af böter. för försummad renovation har dess innehåll upptagits i ett andra stycke af nuvarande 26 §. Den bestämmelse, som i det föregående förslaget utgjorde andra stycket af 25 §, återfinnes nu i 27 §.


15 KAP.


Om lagfart.


6 §

Såsom ofvan anförts, hafva de i 1 kap. 26 § af förslaget till inskrifningslag förekommande bestämmelserna icke kunnat bibehållas orubbade. I hvad de afse böter eller viten för lagfartsförsummelse hafva de införts" i förevarande paragraf.


7 §.

I 2 kap. 7 § af förslaget till inskrifningslag har vid dess inordnande i den nya jordabalken med anledning af gjord erinran funnits påkalladt ett tillägg med afseende å. fångeshandling eller fullmakt, upprättad å utrikes ort. Från rättssäkerhetens synpunkt måste det anses alltför otillfredsställande att i fråga om

sådana handlingar nöja sig med påskrift af vittnen till bestyrkande af handlingens äkthet. då i allmänhet vittnena torde vara här i landet okända och deras hörande på ed i en