innehafvarne däraf ej kunde förpliktas att mot deras vilja taga lösen, funne likväl Kungl. Maj:t skäligt, att när sådana hemman komme att säljas utom börd, de också finge af kyrkorna eller församlingarna efter plägadt samråd åter inlösas och af prästerskapet sedermera okvaldt nyttjas efter privilegierna. Huruvida denna lösningsrätt fortfarande kan anses äga gällande kraft synes tvifvelaktigt. Då genom resolutionen tillerkändes "kyrkorna eller församlingarna" lösningsrätt till en del redan försålda prästestommar, kan detta ej gärna hafva inneburit annat än att den kronan efter skatteförsäljningen tillkommande lösningsrätten finge begagnas af kyrkorna eller församlingarna; och synes vid sådant förhållande lösningsrätten hafva upphört på samma gång kronan (1789) frånträdde sin lösningsrätt. I hvarje fall saknar den numera all betydelse. Att uttryckligen upphäfva denna lösningsrätt har Beredningen ansett sig icke böra ifrågasätta, då bestämmelsen härom, hvilken icke står i något inre sammanhang med jordabalken, lärer få anses vara af privilegii natur och ett formellt upphäfvande af densamma därför skulle vara förenadt med en för lagens ikraftträdande hinderlig omgång.
I 1 kap. af nya jordabalken har Beredningen meddelat föreskrifter, afsedda att ersätta lagen den 24 maj 1895 angående hvad till fast egendom är att hänföra, och denna bör därför upphäfvas. I 3 kap. återfinnas bestämmelser, motsvarande dem, som innefattas i lagen den 26 maj 1899 om hvad i vissa fall bör iakttagas, då byggnad uppförts utöfver tomtgräns. Ehuru denna lag alltså här upphäfts, har densamma dock tillämpning å förhållanden, uppkomna före den dag, då nya lagen skall träda i kraft; bestämmelse härom återfinnes i 8 § i förevarande lag.
De stadganden, som meddelas i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom, äro upptagna i 8, 9, 10 och 11 kapitlen af nya jordabalken. Hvad den samma dag utfärdade lagen om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen om nyttjanderätt till fast egendom innehåller af beskaffenhet att fortfarande kunna komma till användning har genom 6 och 7 §§ i förevarande lag bibehållits vid gällande kraft.
Lagen den 14 juni 1907 om servitut motsvaras af 12 kap. nya jordabalken. I afseende å tillämpningen af vissa stadganden däri å äldre rättsförhållanden meddelas föreskrift i 13 § af denna lag.
