af den ändring, som vidtagits i 2 kap. 18 § nyttjanderättslagen vid dess upptagande i jordabalken har icke funnits erforderlig.
Att det i 5 § af nämnda promulgationslag innefattade förbudet att upplåta ständig besittningsrätt till ofri tomt i stad bör för framtiden upprätthållas är påtagligt.
Angående bestämmelserna i denna paragraf hänvisas till hvad Beredningen i motiven till 3–6 §§ i 3 kap. anfört.
Denna paragraf återgifver hvad promulgationsbestämmelsen till förslaget till lag om köp, byte och gåfva af fast egendom i samma afseende innehåller, och må alltså i fråga om skälen för detta stadgande hänvisas till det där anförda.
Med upphäfvandet af 5 § i 4 kap. jordabalken komma åtskilliga i särskilda författningar omförmälda lösningsrätter, hvilka hvila på detta stadgande, att förfalla. Så är förhållandet med den lösningsrätt, som omförmäles i 11 § af instruktionen för Serafimerordensgillet den 28 april 1791.[1] Enahanda är förhållandet med den Danviks hospital tillkommande lösningsrätt till vissa hemman och lägenheter. Denna stiftelse innehar sedan gammalt ett icke obetydligt antal hemman och lägenheter, hvilka af hospitalet besuttits under frälsemannarätt och i jordeboken numera upptagas under frälsetitel. Med begagnande af den rätt att till skatte försälja bland annat hospitalshemman, som medgafs i kungl. brefvet den 19 september 1723, har hospitalet afyttrat en del af sina hemman. Vid dessa försäljningar, som af kammarkollegium skulle pröfvas, förbehölls allmänt hospitalet rätt till hembud och lösen, när det skatteköpta. hemmanet såldes utom börd. I skatteköpebrefven plägade ock föreskrifvas skyldighet för senare köpare af det till skatte försålda
hemmanet att till hospitalet erlägga viss afgift för den händelse hospitalet icke ville
- ↑ Se härom kungl. brefvet den 2 febr. 1872 angående ifrågasatt upphäfvande af rätten att lösa till skatta försålda hospitalshemman. Jfr kammarkollegiets utlåtande den 30 dec. 1904 angående rätt för jordägare att inlösa till statsverket indragna hospitalsräntor m. m.
