kyrkan försålda hemman. Redan den 29 januari 1735 hade förordnats, att skatterättigheten å en del af domkyrkans hemman finge till åborna försäljas. en rätt, hvaraf domkyrkan likväl tillsvidare icke begagnade sig. Vid 1766 års riksdag anmälde emellertid skånska prästerskapets fullmäktige, hurusom domkyrkan vore oförmögen att bestrida vissa utgifter, och framställde förslag, att till denna förlägenhets afhjälpande domkyrkohemmanen finge upplåtas under skatte- och besittningsrätt till åborna, hvilket förslag rikets ständer tillstyrkte. Sedan af sådan anledning Kungl. Maj:t den 30 april 1766 förordnat, att domkyrkohemmanen finge till skatte- eller besittningsrätt försäljas under villkor, att åborna jämte skatteköpeafgift skulle utgifva vissa afgifter dels vid åboombyte i stället för städja, dels för körslor och dagsverken, när dessa icke behöfdes in natura vid domkyrkans byggande, samt att hemmanen tillhöriga skogar och torfmossar ej skulle inbegripas under skatteköpet vidare än till åbornas husbehof och att domkyrkan skulle hafva. samma inseende däröfver samt rättighet och nyttjande som förut, blefvo de närmast följande åren ett stort antal domkyrkan tillhöriga, hemman och gatehus försålda. Vid åboombyten har domkyrkan plägat för den nye åbon utfärda s. k. antagnings- eller städjebref. innehållande i öfverenstämmelse med skattebrefven de villkor, hvarunder hemmanet eller lägenheten må innehafvas. Såväl häri som i de villkor, under hvilka skatteförsäljningen ägt rum, torde man – ehuru hemmanen och gatehusen, som i äldre jordeböcker upptagas under titel "kanike och geistlige", sedermera krono, efter skatteförsäljningen öfverförts till skattetitel -, vara berättigad att se ett uttryck för den domkyrkan förbehållna frälsemannarätten;[1] fastigheterna upptagas i Lunds domkyrkas jordeböcker under titeln utsockne frälse.
I skattebref, som utfärdats, när jämlikt 1766 års bref domkyrkohemman eller gatehus försålts till skatte, plägade kammarkollegiet, ehuru särskild föreskrift därom ej lämnats i berörda bref, intaga förbehåll om hembud till domkyrkan vid försäljning utom börd. Sedan emellertid genom förordningen den 21 februari 1789 kronan afsagt sig hembud af sina hemman, gjordes ej vidare sådana hembud till domkyrkan. Häremot framställde domkyrkorådet erinran hos Kungl. Maj:t under åberopande, att hemmanen och gatehusen rätteligen vore af utsockne frälsenatur. I anledning
däraf framhöll kammarkollegiet i utlåtande den 13 mars 1817, att domkyrkorådets
- ↑ Se K. Maj:ts dom den 9 maj 18-13 (Schmidt J. A. XIV s. 524).
