odaläga, som omtalas i skiftesstadgan 75 §, vara att likställa. Då lagen föreskrifver, att utjord och urfjäll måste vara med rå och rör eller gård och vård instängd, är man med ledning af lagens förarbeten[1] berättigad att antaga, att säkra gränsmärken af hvad slag som helst för ändamålet ansetts tillräckliga.[2]
I fråga om användning af urminnes häfd i gränstvister innehåller 1734 års 1218 icke någon uttrycklig bestämmelse. Förarbetena erbjuda emellertid ett och annat af intresse för belysningen af denna, såsom ofvan framhållits, så lifligt omstridda fråga. I 14 kap. 4 § af 1695 års förslag till jordabalk heter det: "Förebär någon urminnes häfd i ängaskillnad, och vill därför ej syn tillåta, sådan invändning må intet gälla, utan gånge till syn, och bevise på platsen sin häfd lagligen, efter som i 15 kap. om urminnes häfd, utjordar och urfjällar stadgadt finnes". Detta stadgande återfinnes i väsentligen samma lydelse i alla förslag till jordabalk före 1717. Här bemötes först den egendomliga uppfattning, som i praxis under 1600-talet gjort sig gällande och jämväl kommit till uttryck i offentliga handlingar,[3] nämligen att där urminnes häfd kunde visas, syn icke finge tillåtas. Men tillika är här uttaladt, att urminnes häfd må åberopas i gränstvister, och meningen synes vara, att där sådan häfd lagligen styrkes. den blir afgörande för gränsens sträckning. Med dessa bestämmelser bör sammanställas stadgandet i 15 kap. 8 § af 1695 års förslag: "Ej må i slika mål urminnes häfds föreburne rättighet och annans påstådda gränsers skillnad och rågång med hvarandra sammanblandas; förty att annat är häfd och nytta af en viss ting, och annat är en bolbys rågång, som anser hela. hemmanets gränser och
egendoms rättighet. Ej kan urminnes häfd någon styrka till ägoskillnad gifva, utan allenast
- ↑ Se 16 kap. 6 § af 1695 och 1697 års förslag till jordabalk.
- ↑ Ang. urminnes häfd till urfjällar o. d. se två K. Maj:ts domar den 21 nov. 1848 (Schmidt J. A. XX s. 301 och 307) samt K. Maj:ts domar den 26 sept. 1851 (Schmidt J. A. XXIV s. 314), den 1 dec. 1875 (N. J. A. s. 626) såvidt angår torplägenheterna Wasshög och Willeröd, den 21 nov. 1877 (Naumanns tidskr. 1878 s. 385), den 11 dec. 1877 (N. J. A. s. 537) och den 24 febr. 1880 (N. J. A. s. 57). Jfr ock nedan sid. 299 not 2 anförda rättsfall.
- ↑ I ofvan omförmälda, vid riksdagen i Nyköping afgifna utlåtande föreslog man att stadga, att användning af syn vore utesluten, där urminnes häfd kunde visas, och i ett kungl. bref till Åbo hofrätt den 1 april 1691 heter det, att där urminnes häfd med vittnen bevisades, det ej skulle dömas till syn.
