gårdsstodar, då gifves dem vitsord byar emellan." I 12 kap. 3 § 1734 års lag åter heter det: "Dela byar om skillnad dem emellan, gälle de rå och rör, som af ålder varit, eller med dom gillade äro. Finnas ej rå och rör. hafve då gamla gärdesgårdar, berg och forna stenrösen, diken, häckar eller annat märke vitsord, där de af ålder för laga skillnad hållna blifvit." Någon ändring i sak har i förhållande till landslagen säkerligen icke varit åsyftad. Uttrycket "af ålder" är allenast ett förtydligande af landslagens "vare som det varit hafver". Likaså innebär det tillagda villkoret i fråga om gamla gärdesgårdar o. dyl. endast ett förtydligande; i och för sig äga de icke samma betydelse som de för ändamålet särskildt satta rå och rör. Stadgandet utesluter ingalunda. att på grund af urminnes häfd en parcell vid gränsen kan befinnas tillkomma en fastighet, oaktadt den ligger på andra sidan fastighetens genom rå och rör angifna gräns.[1]
Genom skiftesförfattningarna hafva tillkommit normer, med hvilka användningen af urminnes häfd ej är förenlig. Dessa författningar afse att i viss omfattning träffa definitiva anordningar, som icke vidare lämna något utrymme för urminnes häfd. Så snart ägogränser äro att anse såsom tillkomna genom delning vid storskifte, enskifte eller laga skifte, måste sättet för delningen vara afgörande. Såsom i annat sammanhang visats, innebär detta i hufvudsak, att skifteskartan med handlingar äger vitsord. Mot denna gränsbestämning gäller icke urminnes häfd. Så vidt däremot de å kartan upptagna ägogränserna allenast återgifva å marken befintliga. gränser, är förhållandet ett annat; i fråga om rågången mot annat skiftelag gäller alltså hvad ofvan sagts om urminnes häfdens förhållande till rå och rör. Äfven om rågången blifvit i laga ordning fastställd, ändras intet härutinnan. Intet stadgande har vare sig i skiftesförfattningarna eller eljest gifvits, som förklarat en i laga ordning fastställd rågång mot urminnes häfd äga större rättsverkan än de gränsmärken. som omtalas i 12 kap. 3 § jordabalken.[2] Att det lämpligen kunnat i
sammanhang med föreskrift om fastställande af rågång stadgas, att urminnes häfd icke
- ↑ Ang. urminnes häfd till gränsområden se K. Maj:ts domar den 19 mars 1850 (Schmidt J. A. XXII s. 290,. den 27 jan. 1863 (Naumanns tidskr. 1864 s. 209) och den 1 dec. 1875 (N. J. A. s. 626) såvidt angår gränsen mellan hemmanen Kalleby och Tanums stora hamnelag.
- ↑ Jfr K. Maj:ts domar den 4 mars 1847 (Schmidt J. A. XIX s. 319), den 5 juni och den gb juli 1848 (Schmidt J. A. XX s. 75 och 297), den 8 aug. 1856 (Schmidt J. A. XXX s. 332). den 27 jan. 1863 [(Naumanns tidskr. 1864 s. 209) och den 3 mars 1909 (N. J. A. s. 70).
