Hoppa till innehållet

Sida:Lagberedningens förslag till jordabalk III.djvu/314

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

urminnes häfd, beröres icke af den nya lagen, men nytt rättsförvärf genom urminnes häfd är uteslutet. Vill någon på sådan grund göra gällande anspråk på en dylik äga, hur han alltså att styrka, att redan vid lagens tillkomst han därtill hade urminnes häfd. I allmänhet lärer väll sådant kunna styrkas genom äldre kartor och handlingar. men i annat full anvisar stadgandet i 17 kap. 23 § rättegångsbalken den, hvars rätt det gäller, utväg att för framtiden trygga sig i sådant afseende. Det står honom ock öppet att genom begäran om rågångsutstakning uppnå ett fastställande, hvilket utesluter bohof af vidare bevisning.

Hvad angår gränstvister mellan särskilda skifteslag, torde genom de bestämmelser, Beredningen i 2 kap. föreslagit, tillräcklig ledning för dylika. tvisters afgörande hafva lämnats. Att det icke kan vara lämpligt att låta gränsbestämningar af den art; som omförmäles i ] och 2 §§ af nämnda kapitel, förryckas genom en därifrån afvikande häfd, synes ligga i sakens natur, och för framtiden är därför sådant uteslutet. Är icke rågången bestämd på sätt i nämnda paragrafer' angifves, skola jämlikt 3 § de rå och rör eller andra märken gälla, som af ålder ansetts utvisa gränsen. – Denna bestämmelse upptager i sig den fullt berättigade grundtanken i urminnes häfden utan att utforma den till ett särskildt rättsinstitut. Genom en dylik rättsregel torde för hvad lång tid oklandradt bestått utan att vara uttryckligen regleradt uppnås det rättskydd, som urminnes häfden afser att bereda. Att nu gällande lag icke kan anses utesluta tillämpningen af urminnes häfd i strid mot fastställd eller eljest lagligen bestämd rågång är förut erinradt, och gränsförskjutningar, som af sådan grund redan vid lagens tillkomst inträdt, äga därför fortfarande giltighet; en dylik förskjutning måste naturligtvis styrkas på samma sätt, som nyss antydts ifråga om urfjällar och utjordar.

Hvad slutligen beträffar servitut, åsyftar fastighetsboken äfven i afseende å sådana fullständighet i uppgifter, och den möjlighet kan därför icke lämnas öppen, att rättigheter af denna art uppkomma oberoende af inskrifning. De, som redan tillkommit, beröras däremot icke i och för sig af den nya lagstiftningen. Naturligtvis är det en olägenhet, att om dem fastighetsboken ingenting upplyser. Mot att underkasta. dylika äldre servitut inskrifningstvång möta emellertid hos oss betänkligheter af väsentligen samma art som de, hvilka, enligt hvad ofvan antydts, gjorde sig gällande vid införandet af den tyska civillagen. I städer med äldre byggnadssätt förekomma ofta sådana servitut. som omförmälas i 7 kap. 4 § jordabalken, eller att