utsträckning, att de omfatta jämväl sådana frågor om fisket, som ej äro beroende af äganderätten.
Förrättningsmännens utlåtande är af beskaffenhet att böra kunna dragas under domstols pröfning. Beredningen har ansett tillräcklig anledning ej föreligga att här afvika från de vanliga reglerna för domstols behörighet. Visserligen kunde det synas önskvärdt, att pröfning af hvarje förrättning i dess helhet förlades till en och samma domstol. Häremot utgör dock hänsynen till parter och vittnen ett bestämdt hinder; i dessa mål kunna vittnesförhör i stor utsträckning blifva nödvändiga, helst rätt att på ed höra vittnen icke kunnat tilläggas förrättningsmännen. Då ärendets pröfning sålunda fördelats mellan flera domstolar, har i 6 § måst föreskrifvas, att särskildt utlåtande skall af förrättningsmännen meddelas för hvarje tingslag eller stad, som af förrättningen beröres. Genom föreskrifterna i 6 § andra stycket och 7 § har Beredningen sökt sörja för att utlåtandena komma till allmän kännedom och jämte handlingarna blifva för framtiden bevarade.
Rätt till talan mot förrättningen är enligt 8 § tillerkänd kronan och vederbörande strandägare. Däremot har annan enskild man ej ansetts böra äga dylik rätt. Väl står det en hvar fritt att å det område, dit strandäganderätten icke sträcker sig, utöfva fiske, men denna rätt härleder sig från det allmänna; kronan torde ensam äga att förfoga jämväl öfver fiskerätten å området. Det står naturligtvis den enskilde, som håller före, att berörda område enligt utlåtandet erhållit en för snäf begränsning, öppet att därom göra anmälan hos kronans ombud.
Med hänsyn till svårigheten att verkställa delgifning med strandägarne, där dessa uppgå till ett större antal, har Beredningen för det fall att kronan vill fullfölja talan mot förrättningen ansett den i lag stadgade ordning för delgifning af stämning å byalag böra vinna tillämpning.
Då det allmännas intresse att få hithörande förhållanden ordnade genom särskilda förrättningar ansetts vara af den vikt, att desamma skola företagas oberoende af framställning från strandägarne, har i 9 § stadgats, att kostnaderna skola bestridas af allmänna medel. Den ersättning, som bör utgå till förrättningsmännen, lärer icke lämpligen kunna beräknas enligt gällande resereglemente, utan torde i sammanhang med lagens utfärdande för ändamålet afpassade föreskrifter i ämnet komma att meddelas.
