Såsom vid 1 kap. 5 § jordabalken anmärkts, skulle den jordägaren där
förbehållna rätt till vildt växande bär och svamp blifva, så godt som betydelselös, om icke
intrång i densamma medförde annan påföljd än skyldighet att ersätta den därigenom
uppkommande skadan. För att göra rätten effektiv erfordras, att den omgärdas med
straffrättsligt skydd. I fråga om vissa naturalster är genom stadgandena i 20 kap.
2 § och 24 kap. 3 § strafflagen ett sådant skydd jordägaren beredt; enligt dessa
stadganden kan olofligt tillägnande af där omnämnda naturalster medföra påföljd
af äfven urbota straff. Att utan vidare med dessa naturalster likställa vilda bär
och svamp, hvilkas tillägnande hittills varit straffritt, kan icke ifrågasättas; strängare
påföljd än böter synes för detta fall vara hvarken behöflig eller lämplig. Den nya
straffbestämmelsen har synts lämpligen kunna upptagas i 3 § af 24 kap.