sedermera annan i god tro åtkommit inteckningen; sökas å samma dag lagfart och inteckning, vike inteckningssökanden för den, som förvärfvat äganderätten.
För fordran, hvarför egendomen häftar såsom i 2 § sägs, må inteckning beviljas utan hinder däraf att den, för hvars gäld inteckningen sökes, öfverlåtit egendomen till annan och för denne lagfart därå meddelats.
Kommer på grund af stadgandet i 15 kap. 15 § fast egendom att frångå någon, som därå erhållit lagfart, vare inteckning, som meddelats i egendomen på grund af dennes utfästelse eller därförutan enligt 2 §, ståndande, där den, som sökt inteckningen, var i god tro när ansökningen gjordes, eller sedermera annan i god tro åtkommit inteckningen.
Är fast egendom, när den efter klander återvinnes, besvarad af inteckning, som tillkommit sedan egendomen blef afhänd rätte ägaren men innan klandret instämdes; hade, då klandret instämdes, egendomen varit ur hans hand mer än tio år efter det lagfart därå enligt nya jordabalken för annan söktes eller, där ansökningen genast bifallits, ärendet senast förekom vid rätten, vare inteckningen ståndande, där den, som sökt inteckningen, var i god tro när ansökningen gjordes, eller sedermera annan i god tro åtkommit inteckningen.
I fråga om rätt att tala å inteckning, som efter det någon förklarats skola anses för död tillkommit på grund af utfästelse af den, som tillträdt hans egendom, gälle hvad särskildt är stadgadt.
Är, när inteckning sökes, egendomen afträdd till konkurs, eller aftrades den samma dag ansökningen göres, skall ansökningen afslås, där ej inteckningen sökes för fordran, hvarför egendomen häftar såsom i 2 sägs.
Är på grund af ansökning, som nu sagts, inteckning meddelad, vare den utan verkan; och varde, när förhållandet styrkes, anteckning därom gjord i fastighetsboken.
Då inteckning blifvit beviljad, teckne inskrifningsdomaren bevis
därom den handling, hvara ansökningen grundas; skolande beviset
