gångor gatulopp, eller däremot swarande fängelse på wattn och bröd. ibid. 5 §. Ingen wiss tid skall wara föreskrifwen, att ställa den till answar, som sig emot denne Förordning förbryter, utan han wara detsamma underkastad, så länge han lefwer. ibid. 6 §. Eho, som angifwer någon sådan, antingen anlagd, eller wärkstäld utpracticering af Guld- eller Silfwermynt, han ware sig inländsk, eller främmande, skall owägerligen hafwa att undfå både det förbrutne Capitalet, jämwäl ock böterne, där de utfalla kunna, och skall dess namn blifwa förtegat, så wida han det åstundar. ibid. 7 §. Denna Förordning skall ej allenast 2:ne gångor hwart år, allmänneligen uppläsas på predikostolane, nemligen Midfasto och Michaelistiden, utan ock genom CommerceCollegii föranstaltande, anslås i alla Stapelstäder, både på Tullkamrarne, så ock wid hamnarne och andre publique ställen jämwäl ock alle Lastageplatser, så wäl som GränseTullar, och hwaräst eljest tjenligit finnes; Äfwen skall wid hwarje Lotsgård 2:ne gångor om året, wid ofwanutsatte terminer, Förordningen Lotsarne föreläsas, genom de öfwer dem satte Inspectorer. ibid. 9 §. Jämnför KF. den 15 Febr. 1745, MW. 3 T. p. 2175. Tills widare må ej någon sjöledes till inrikes orter och städer å saltsjösidan, ifrån Stockholm borrtföra Guld- eller Silfwermynt, utom nödige köhl- eller resepenningar, wid wite af den inlastade summans förlust, hwilken skall tillfalla beslagaren allena. 1745 den 4 Sept. KF. MW. 3 T. p. 2231. Som Kongl. Maj:ts Nådiga Förbud emot Guld- och Silfwermynts utförande ur Riket, af 1742 och 1744, blott hafwa afseende på Swenskt mynts utförande och nedsmältande, samt sådant utländskt mynt, som här i Riket är gängse; Så finner Kgl. Maj:t de Städers Sjötullskamrar, som af samma Förbud tagit sig anledning att förwägra de handlande, hwilke i Danemark, för
