där sålde Swenske producter, i betalning fått något Courant Silfwermynt, sådant Danskt mynt att åter utföra till Danemark eller andre ställen, hwaräst de det med någon nytta kunna anwända, hafwa därtill warit alldeles obefogade. 1762 den 17 Aug. Kongl. Resol. på St. Besw. 15 §, MW. 7 T. p. 5317. De, som resa utrikes, få med sig taga nödiga resepenningar, hwilka för de förnämsta ej böra stiga öfwer 100 daler S:mt på personen, och för de andra efter proportion. 1717 den 27 Nov. KF. v. Stjernm. Pol. och Oec. F. 6 T. p. 405, och i kölpenningar bestås 6 marker S:mt på lästen. 1743 den 25 Januarii, KF. MW. 3 T. p. 2002. Ostindiska Compagniet får utföra myntat och omyntat silfwer, som det till sina skepps och handels förnödenhet kan betarfwa, och sjelf därtill ifrån utrikes orter inkomma låtit, med in eller utländska skepp; dock att Compagniet, utom hwad det således sjelf däraf låter inkomma, icke må utur Riket föra eller utföra låta något annat Swensk eller utländskt i riket warande guld- eller silfwermynt, icke eller förarbetat eller oförarbetat guld eller silfwer, eller något annat stämplat mynt, som det icke sjelf låtit därtill inkomma, och sådant allt wid Privilegiernas förlust; men därest någon af Compagniets SuperCarguer, Capitainer, Officerare, Betjente och sjöfolk häremot bryta, skall han, jämte warans confiscation, anses efter de, då brottet sker, gällande Kongl. Förordningar. 1782 den 2 Maij, Kgl. Priv. för Sw. Ostind. Comp. 7 §. MW. 12 T. p. 289. Jf:r 10 § i Kgl. Priv. för Sw. Westind. Comp. den 31 Oct. 1786. Kopparplåtar, hwarken äro eller behöfwa nu mera att anses såsom mynt: ägandes de, som äro innehafware af myntade kopparplåtar, utan att någre förut widtagne Författningar dem i wägen ligga, en obehindrad rättighet, att sådane plåtar, utan föregången anmälan, antingen låta upparbeta til hwarjehanda kopparsmiden, eller
