arbete sedan 3 eller flere år wid Kronans Fästning eller Smedja, alltsom omständigheterne äro, och gälde därtill med allan skada. Men skulle bedrägeriet yppas, innan den falske sedeln blifwit utprånglad, och någon därigenom således icke blifwit skadad; ware den, som om sedelns förfalskande warit i samråd, eller låtit sig bruka, till att utprångla en sedel, den han wetat wara falsk, ändå ärelös, samt stånde en tima utanföre Bancohuset wid en påla i halsjern, och slite sedan 30 par spö; eller sitta 24 dagar i häckte wid wattn och bröd. 1741 den 10 Dec. K. F. 1 §, MW. 3 T. p. 1811. Eho, som falska BancoTransportsedlars upphofsmann fasttager eller angifwer, så att han ärtappas, och om sitt brott öfwertygas, skall därföre, utan dröjsmål, hafwa af Riksens Ständers Banco att undfå en wedergällning af 40000 daler K:mt, samt om han än på något sätt wore i brottet delaktig med sedlars utprånglande, eller eljest, därföre warda alldeles otilltald och ostraffad, jämwäl ock hans namn hållas förtegat, om han så åstundar. 1754 d. 6 Nov. KF. MW. 5 T. p. 3632. Jämnför Kongl. Förklaringen öfwer 17 Cap. 9 § RB. den 20 Januarii 1779, MW. 11 T. p. 592. Sedan öfwermagagossen A. J. af 14 års ålder, efterapat twänne Bancosedlar på 12 daler K:mt, samt därföre med ris wid Tingstugudörren blifwit afstraffad, och Banquen på den grund wägrat utbetala belöning för upptäckandet, att de så illa warit efterapade, att ingen synnerlig uppmärksamhet fordrades, att bedrägeriet upptäcka; så blef Banquen ålagd att belöningen utbetala; häldst desse falske Bancosedlar wärkeligen blifwit förfalskade och penningar för dem uppburne, och 1754 års Kongliga Förordning icke någon mera eller mindre grad af likhet utsatte. 1785 den 8 Febr. Kgl. Maj:ts Dom. Jämnför Kgl. Rådkamarens Prot. den 29 Nov. 1784, och 4 Febr. 1785. I
