frågan om förmonsrätt till belöning för upptäckandet af någre efterapade Bancosedlar, förklarade Kongl. Maj:t, med uppphäfwande af Swea HofRätts dom, att som E. A, som sedlarne i betalning emottagit, icke i någon måtto blifwit warse, att de warit falske, utan dem för riktigt mynt både utbudit samt en af dem ugifwit, och följakteligen i deras upptäckande såsom falska ej mindsta del haft, samt af det att E. A. efter det hon jämte sin son, som kom i arrest, sagt sin fångesmann och tillika med sin mann gifwit någon anledning på bewis därtill, så mycket mindre kunde slutas, att hon eller mannen, till brottets uppenbarande och missgerningsmannens straff någre belöningen förtjenande steg tagit, som hon och mannen därtill warit nödsakade, för att befria både henne och sonen ifrån arrest, samt widare olägenhet, för det hon sedlarne utbudit; Alltså och emedan däremot Kronofogden J. B, då Bonden P. B, som i betalning för strumpehandel emottagit en af sedlarne, densamme för honom uppwist, genast förklarat sedeln för falsk, samt strax låtit taga E. A. och hennes son i arrest, och därefter om målets förhörande wid Lands Cancelliet och ransakning wid Domstolen föranstaltat, samt detsamma, som genom de brottsliges bekännelse blifwit till slut bragt, till alla sina omständigheter noga och redigt allena utfördt, och sitt påstående därefter om praemium afgifwit; Ty fann Kongl. Maj:t det J. B, men icke E. A. eller hennes mann, sig till hela belöningen berättigad gjordt. 1785 den 8 Febr. Kgl. Maj:ts dom. Jämnför Kgl. Rådk. Prot. den 29 Nov. 1784. Den, som Riksens Ständers Contoirs Creditsedlar efterapar eller förfalskar, skall med lika straff anses, som den, hwilken slike brott med Riksens Ständers Banques sedlar föröfwar. Upptäcker någon bewisligen efteraparen af en Creditsedel, hafwe han, att af RiksgäldsContoiret
