wärnlöst fok, qwinnor eller barn; warde halshuggen och steglad. ibid. 5 §. I anseende till Drängen N, som under det Fjerdingsmannen N legat ute å marken och sofwit, med en laddad bössa skutit honom i hufwudet och högra axeln, i uppsåt att honom ifrån witnesmål i en emot sig angifwen tjufsak utestänga, förklarade Kongl. Maj:t Sig wid öfwerwägande däraf, att då lifsstraff utsättes i 12 Cap. 3 § MB. å den, som tager annan med wåld och fördärfwar hans lemmar, i 17 Cap. 2 § berörde Balk å den, som söker annan förgöra, utan att döden därå följer, och i 21 Cap. 1 § meranämnde Balk å den, som i afsigt att röfwa, men det ej gitter, någon öfwerfaller, Drängen N:s brott, hwarå någon uttryckelig och alldeles lämpelig lag icke funnes, af swårare beskaffenhet, än att det måtte försonas med det straff, som lagen stadgade å blott edsöre, med måttelig blånad och blodwite; så skulle drängen N för denne mordiske gerning, jämte den fulleligen bewiste stölden af en silfwerbägare, wärd 15 Riksdaler, i ett för allt undergå spöslitande af 30 par, samt en söndags uppenbar kyrkopligt, och därefter försändas till Ankarsmedjan i Carlscrona, att där i 6 år till allmännt arbete hållas; Börandes CommendantsEmbetet uti Carlscrona wid arbetstidens förlopp med underrättelse till HofRätten inkomma, huru drängen N under samma tid sig skickat. 1793 den 22 Febr. KB. Norell, p. 48. Snickarens i Stockholm C. S:s underdåniga ansökning om den nåd för sonen G. S, som begått mord, på en gammal hustru, i Lagercronska huset, att han efter halshuggandet måtte slippa att å stegel läggas, utan i det stället begrafwas, afslogs, emedan G. S:s brott war af så ganska grof beskaffenhet, att han, som i fullt uppsåt att röfwa, gådt in i Lagercroniska huset och där mördat en gammal hustru eller huswakt, gjordt sig af all nåd förlustig, samt det jämwäl wore angelägit, att, till skräck och
