hwilken sig så med brännewin öfwerlastat, att han efter 2:ne timars förlopp död blifwit, förklarades böra uti kyrkogård begrafwas i tysthet, utan prest och ceremonier, efter man icke, (säger Kgl. Rådk. Protocoll) kunde weta, hwaräst hans själ tagit wägen. 1716 den 14 Sept. Kongl. Resolution. Innan domaren om sjelfspillings begrafningssätt sig yttrar, böra witnen afhöras, så wäl om den dödas vita anteacta, som huruhan sig den dagen anstält, när han finnes wara omkommen: likaledes, huruwida något teckn är, att någon annan skulle warit hans dödswållare. 1710 den 9 Maij, Kongl. Swea HofRätts Bref till RådstuguRätten i Piteå, angående Pigan Kirstin Andersdotter. I mål, som röra sjelfspillingars begrafning, bör, då saken ej är destotydeligare, domaren häldre fria än fälla. 1695 den 11 Nov. KB. Just. W. p. 1430. Wid alle begrafningar, som domaren pröfwar i stillhet böra ske, tillåtes ej någon Process, eller någre flere som medfölja, än oumgängelige bärare, och de som eljest nödwändigt kunna därwid hafwa att beställa: hwarjämte alle ceremonier och bekostnad af klockor, wagnar och sermon blifwa förbudne. Den som sig häremot förbryter, ware förfallen till 200 daler S:mts böter, Beslagarens, och Församlingens eller Sochnens fattige till treskiptes, eller i brist af botum, 14 dagars fängelse. Prestemenn, som öfwertygas, att han sådan oloflig begrafning tillåtit eller biwistat, sättes från sitt embete på halft års tid. 1725 den 27 Oct. KF. MW. 1 T. p. 631. Wid slike begrafningar må presten kasta mull på den döde, men ej därefter läsa den i handboken befinteliga bönen, utan allenast, Fader Wår, och den wanlige Wälsignelsen, såsom det för dödfödde barn brukeligt är. 1727 den 4 Aug. KF. MW. 1 T. p. 706. Jämnför 18 Cap.
