sjelfspillingen, att förkorrta sitt lif, med fästnings eller tuckthusarbete på lifstid. Preus. L. 2 T. 20 Afd. 834 §. där stadgas äfwen, ibidem 782–789 §§, jämte 14 dagars fängelse för den, som utan egit äfwentyr, kan, men icke räddar sin medbroder ur röfwares eller mördares händer samt eld eller wattunöd, att hans obarmhertighet i allmänna Tidningar skulle kunngöras; hwaremot på lika sätt, den, som frälsar en skendöd eller i lifsfara stadd, i allmänna Tidningar borde namngifwas, och därjämte undfå en af de, till detta ändamål i Staten uppförde medel, afpassad wedergällning, äfwen om hans bemödande fruktlöst aflupit. I följd af Kongl. Danska Placatet den 14 Sept. 1798, (Fogtman, l. c. 6 D. 10 B. p. 245, 269,) njuter hwar och en, som först ur watnet uptager och räddar någon drunknad person, af Konungen i Danemark 5 Ducater eller 10 Riksdaler Dansk Courant till belöning, antingen i penningar eller i en Medaille af 5 Ducaters wigt, hwarförutan, af Köpenhamns Magistrats Placat den 1 Julii 1800 det befinnes, att därstädes är inrättat ett Selskap for drunknede Menneskers Redning, hwilket med särskilde belöningar ihogkomma dem, som sig därwid utmärka.
3 §.
"Finnes någon ligga död, och wet ingen, huru han omkommen är; then må ärliga begrafwas. Hafwer han fördt ett ogudachtigt lefwerne; warde tå i kyrkiogård afsides lagd."
4 §.
"Nu kan så hända, att then sig sjelf förgjöra wil,
