någon af HofStaten spottske och håniske ord eller hot emot sine Förmänn; straffes med förwisande ifrån Hofwet, afbön, landsflygtighet, fängelse, eller arbete i Tuckthus, efter omständigheterne. 1687 den 16 Dec. Kgl. HofArt. 3 Cap. 29, 33, 34 §§. Just. W. p. 1161, 1162: gifwer han Öfwerstemarskalken ärerörige ord uti eller utom Embetsbeställning; straffes till lifwet; men för andra skymfeliga ord och miner uti befallningen; straffes de af Adel med ewärdelig landsflygt; är det utan befallning, efter DuelsPlacatets 5 § och allmän lag, men andre med helt års fängelse, eller arbete i Tuckthuset, och förwisas alle sådane Hofwet. ibid. 32 §. Öfwerfaller Saltpettersjudaren Inspectoren, Gewaldigern, Uppsyningsmännen eller någon af Statens betjente, med smädeord, hotelser eller undsägelse; böte 50 till 100 daler S:mt, allt som brottet är till; kommer han annan gången igen, pligte dubbelt, orkar han ej botum, afstraffes med spö, och förwises ifrån SjuderiStaten utan afsked. Gå slike smädeord och hotelser å heder och ära, dömes det, såsom förgripelse emot Kronones Embetsmänn efter allmänn lag. Anförer någon Saltpettersjudare, Uppsyningsmann eller Gewaldiger, utan skäl och orsaker i oträngde mål och på onödigt wis, beswär och klagomål öfwer Inspectoren, hwarigenom han till sin heder och embete något skulle komma att lida, eller oskyldigt för nära ske, en sådan bör, för sitt obefogade tillmäle, efter domarens bepröfwande dömas och afstraffas, samt ifrån Staten utan afsked fördrifwas. 1746 d. 10 Febr. KF. 17 §, MW. 3 T. p. 2295. Gifwer någor af Hospitalshjonen Föreståndarne, presten eller sysslomannen smädelig ord, densamma skall först på någon tid umbära sin kost, och där det intet hjelper, drifwas ifrån Hospitalet. 1686 den 3 Sept. Kongl. Kyrkolag, 28 Cap. 11 §, Just. W. p. 1068. Skulle Inspectoren eller
