Skaffaren påtwinga Gratialisterne wid Krigsmannshuet någre odugelige persedlar eller förskämd säd, gifwe då den lidande sådant Uppsyningsmannen tillkänna, hwilken till Directeurens rättande, där det ej eljest ske kan, sådant anmäla bör; men wise eljest ingen owilja eller motsträfwighet med ringaste knorrande, trug eller pockande, ej heller tale någon på den stat och inrättning, som dem förund är. Sker annorledes och alfwarsam förmaning icke hjelper; straffes med innehållande af dess underhåll till så stor del, som förseendet är till, eller med fängelse till mer eller mindre tid, allt som brottet förtjenar. Men där någon af Gratialisterne, eller deras hustrur, skulle finnas hafwa uppstudsat andra emot Inspectoren eller Betjenterne, då straffes den brottslige, efter omständigheterne, med 8 eller 14 dagars fängelse wid watn och bröd. Hafwer uppstudsandet någon skadelig wärkan eller påföljd, miste då alldeles dess underhåll, i hwilken händelse saken med dess omständigheter till KrigsCollegium förut berättas bör. 1739 den 20 Martii, Kongl. Regl. 2 §, MW. 2 T. p. 1418. I Civilståndet skall ingen underhafwande understå sig, att emot sin förmann beropa sig på ärhållen Caractere och rang, utan bör en sådan, wid tjensten ofelbara förlust, om häremot brytes, genom wanwördning eller försummelse, så wäl inom Collegium, som eljest wid tjenstgörande under andre Embetsmänn, så högre som lägre, alldeles med lydno förrätta den syssla, för hwilken han njuter lön, och står på Staten uppförd, likasom han alldrig någon högre rang eller caractere hade bekommit. 1723 den 20 Sept. K. F. 8 §. M. W. 1 T. p. 391. Om någon sin Biskop och förmann, af afwund och illwilja, falskeligen och obewisligen beskyller och anklagar, förförer, beljuger och förtalar, skall densamme icke allenast mista sitt embete, utan ock sedan, efter brott sino, straffas wid werldslig Rätt. 1686 den 3 Sept. Kongl. Kyrkol. 24 Cap.
