styrkt bekännelse, är förwunnen, att sedan hon af oloflig beblandelse rådd blifwit, hafwa detta sitt tillstånd förtegat, och oaktat matmodrens gjorde föreställningar, detsamma förnekat, samt därefter det af henne framgångne fullgångne foster, det hon förmärkt äga lif, efter förut fattat uppsåt, af daga tagit och å lönn lagt; Ty och i förmågo af 16 Cap. 1 § MB, samt Kongl. Förordn. den 20 Januarii 1779, pröfwade Kongl. Maj:t i Nåder rättwist, att L. C, skall lif sitt mista, halshuggas och i båle brännas. 1780 'den 27 April, KB. till S. H. R. Ehuru Pigan E. R. otwungit widgått, att hon, som af oloflig beblandelse blifwit hafwande, och lefwande barn framfödt, detsamma genast nafwelsträngen afslitit och därpå förqwaft, så att det dödt blifwit, samt sedermera barnet i en Swinstiga burit, där det af swinen blifwit mästadels uppätit, men någon del af hufwudet utdragen, och af folk i byen upphittad; dock som fostret icke kunnat tillrätta skaffas, och igenom dess besigtigande utrönas, huruwida det wid födseln haft lif och warit fullgångit, samt genom wåldsam åtgärd omkommit, så att wissheten däraf till alla delar berodde på sannfärdigheten af E. R:s gjorde bekännelse, utan att med bewis eller andra omständigheter wara styrkt; Alltså fann Kongl. Maj:t, det E. R. icke kunde till döden dömas, utan borde hon afstraffas med 24 par ris, uppenbar kyrkopligt och 6 års Tuckthusarbete. 1787 den 12 Oct. Kgl. Conseille Prot. och Bref till Götha HofRätt. Jämnför Kgl. Rådk. Prot. den 24 Sept. 1787. Som S. N:s bekännelse, det hennes 2:ne i fråga warande foster med lif framfödde blifwit, och att hon dem genom wåldsam hand döden tillskyndat, icke genom någon besigtning å de mördade fostren kunnat utrönas, enär det första fostret efter 5 års förlopp nu först, och blott till någre lämningar efter ben igenfunnits, och det sednare, som i Qwarnstorps åen blifwit utkastad, alldeles
